Lovsång nummer två till dotterns skola

Det var ett tag sedan jag skrev om min dotter skola. Det beror framförallt på att det lätt blir missförstånd, människor har blivit ledsna. Jag vill också att min dotter skall bli mindre exponerad, därför skriver jag mindre om oss, min familj, dotterns skola.

Idag gör jag ett litet undantag (vilket jag kommer att fortsätta att göra ibland).

Mycket är svårt för vår dotter, men skolan hon går på gör så mycket för att underlätta. Visst, allt kan bli bättre, men det är så att skolans personal anstränger sig oerhört för att det skall bli bra. Alla har inte kunskapen omm add och det försvårar, men herregud vad man vill väl.

Igår eftermiddag pratade jag med en person från skolan, häromdagen ringe en lärare och ville prata eftersom läraren inte haft min dotter tidigare, förra veckan likaså... Specialpedagogerna hör av sig så gott som varje dag med olika saker, frågor, hejarop, information. Hela det där gänget gör att skolan, trots allt det jobbiga, fungerar någorlunda just nu. Kostförändringar - löser man. Skolfrågor - löser man, diskuterar man, frågar man, samarbetar man om. Ämnesfrågor, likaså. Sociala frågor försöker man också lösa.

Vi är så glada att vi haft sådan tur med skola!

Ville liksom bara berätta det, men får nog sluta nu så ni som jobbar på min dotters skola och läser min blogg, inte blir alldeles för "styva i korken"...