Fortsätt till huvudinnehåll

Visdomsord

Jag har en rullstol som jag fick av en kille när jag jobbade med barn i rörelsehinder. Den har stått i vårt garage några år nu och jag börjar inse att jag måste göra något vettigt av den istället för att ha den stillastående i garaget. Jag ringde Anne på Rosengrenska Stiftelsen (en stiftelse där läkare, sjuksköterskor, kuratorer, psykologer och andra frivilliga jobbar gratis för att ge gömda flyktingar möjlighet till vård här i Sverige). Hon är klok och väldigt vänlig, den kvinnan. Jag intervjuade henne till en tidning för några år sedan. Jag ringde henne för några veckor sedan. Vi bestämde att jag skulle komma dit med rullstolen. Sedan måste jag erkänna att jag, mitt i all kaos som blir av att skolan börjar, glömt av det.



Så var jag hos en annan klok, vänlig kvinna, en god vän till mig igår. Hon bjöd på lunch. Vi pratade. Hon säger alltid så mycket klokt, så många visdomsord. Igår sa hon bland annat "speak the words you want to hear" (tala de ord du vill höra). Det var då jag kom på att jag glömt min rullstol i garaget!

När jag intervjuade Anne visade det sig nämligen att vi hade samma visdomsord (hämtat från bibeln från början) som följeslagare, nämligen "var mot andra som du vill att de skall vara mot dig". Det var kul och intressant att inse att vi gick och hade med oss samma mening bägge två.

Nu på senare år, med alla erfarenhet jag har av människor som inte är exakt som jag, (ja, jag erkänner det kanske är lite sent att komma på det här man fyllt 30, men så är det i alla fall...) har jag kommit på att det inte riktigt räcker. Numera tänker jag;

"Var mot andra som de vill att du skall vara mot dem" (jag vet att det inte alltid är lätt att veta hur man gör "rätt" mot en annan människa, men man kan försöka ta reda på det och man kan försöka. Det kostar inget att försöka och blir det fel kan man ju göra ett nytt försök...

Nu, dags att pumpa däcken till rullstolen!
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…