Om att sakna motor

Jag intervjuar en tjej inför mitt kommande bokprojekt. A fick diagnosen ADD när hon var i de sena tonåren, inte för att skolan misstänkte något, men för att hennes mamma, som själv är lärare råkade "springa på" någon som berättade om diagnosen. Mamman kände igen sin dotter i beskrivningen och sedan kunde man söka hjälp. A har kämpat hela skoltiden, precis som de flesta barnen/ungdomarna/vuxna med ADD får göra. A berättar om smärtor i magen, i huvudet som så ofta stör, precis som andra barn och ungdomar berättar som har ADD. Vi pratar om drivkraften, motorn som gör att vi får saker gjorda under tiden vi är vakna. Hon beskriver det så här;

- Min motor sätter igång bara när jag känner att något är jättekul, men det är svårt för helt plötsligt kan den försvinna "poff" och sedan kan den komma tillbaka igen, fast man vet inte när, så försöker man tänka positivt, det går liksom inte genom att tänka, att få tillbaka motorn.

Hon är så otroligt klok den här tjejen, tycker jag och empatiskt och så kämpande.