Fortsätt till huvudinnehåll

Jag blev den mamman jag behövde vara

Vi har städdag idag innan hundarna skall få komma ut på långpromenad. Lillagubben har gjort sina uppgifter och hoppade sedan galant upp på sin stålhäst - mot nya äventyr med kompisarna. Dottern är på sitt rum och "grejar" lite.

Återigen slås jag av vilka olika liv de lever och vilken olik mamma jag är till dem, på något sätt som inte går att se med blotta ögat.

Jag tänker på den tiden, när Dottern var i Lillagubbens ålder. Hur jag krampaktigt försökte vara en likadan mamma som alla de andra flickorna i dotterns klass hade. Jag kände hur de tänkte och pratade sinsemellan om vilken curlingmamma jag var. Hur jag försökte sopa igen spåren efter mig, vara osynlig, men finnas där hela tiden. För att min dotter behövde mig. Jag blev den mamman min dotter behövde och jag är fortfarande den mamma min dotter behöver. Det finns så många olika barn och därför finns det så många olika mammor. Jag tror att vi alla gör vårt bästa - med olika resultat.

Vi blir den mamma vårt barn behöver. För de flesta av oss mammor (och även pappor) krävs det inte så mycket mer än att vi är de vi är och möter våra barn som de är, men när ett barn har andra behov - särskilda behov, som det så fint heter, då måste vi jobba mycket med vår mammaroll, vi måste bli annorlunda, vi måste anstränga oss mer, vi måste bli de mammor som våra barn behöver att vi är, inte de mammor som vi själva tror att vi skall bli. Snurrigt det här, men jag tror att det finns något viktigt i det, att tänka på.


Nu skall jag tvätta golvet, medans solen skiner utanför huset. Snart skall vi ut i skogen och leta svamp med hundarna. Ha en skön lördag allihopa!
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…