Jag blev den mamman jag behövde vara

Vi har städdag idag innan hundarna skall få komma ut på långpromenad. Lillagubben har gjort sina uppgifter och hoppade sedan galant upp på sin stålhäst - mot nya äventyr med kompisarna. Dottern är på sitt rum och "grejar" lite.

Återigen slås jag av vilka olika liv de lever och vilken olik mamma jag är till dem, på något sätt som inte går att se med blotta ögat.

Jag tänker på den tiden, när Dottern var i Lillagubbens ålder. Hur jag krampaktigt försökte vara en likadan mamma som alla de andra flickorna i dotterns klass hade. Jag kände hur de tänkte och pratade sinsemellan om vilken curlingmamma jag var. Hur jag försökte sopa igen spåren efter mig, vara osynlig, men finnas där hela tiden. För att min dotter behövde mig. Jag blev den mamman min dotter behövde och jag är fortfarande den mamma min dotter behöver. Det finns så många olika barn och därför finns det så många olika mammor. Jag tror att vi alla gör vårt bästa - med olika resultat.

Vi blir den mamma vårt barn behöver. För de flesta av oss mammor (och även pappor) krävs det inte så mycket mer än att vi är de vi är och möter våra barn som de är, men när ett barn har andra behov - särskilda behov, som det så fint heter, då måste vi jobba mycket med vår mammaroll, vi måste bli annorlunda, vi måste anstränga oss mer, vi måste bli de mammor som våra barn behöver att vi är, inte de mammor som vi själva tror att vi skall bli. Snurrigt det här, men jag tror att det finns något viktigt i det, att tänka på.


Nu skall jag tvätta golvet, medans solen skiner utanför huset. Snart skall vi ut i skogen och leta svamp med hundarna. Ha en skön lördag allihopa!