Fortsätt till huvudinnehåll

Om svårigheten med att få uppmärksamhet på diagnosen ADD

Jag pratade med en journalist som skall skriva en artikel om den dubbla osynligheten som människor med ADD drabbas av. Dels är funktionsnedsättningen osynlig och dels sprids väldigt lite information om just ADD.

På en del ställen i Sverige skriver man adhd utan hyperaktivitet/add på andra skriver man add och på åter andra skriver man bara adhd utan hyperaktivitet. I dagligt tal säger de flesta inget annat än ADD om den diagnos som bland annat min dotter har. Det blir ett problem att forskare och andra inte kan komma överens om vad man skall kalla en typ av funktionsnedsättning som redan är osynlig. Hur skall människor som inte känner till diagnosen någonsin förstå den om man inte sprider information om den...

Idag skall jag på elevvårdskonferens på dotterns skola. Det är så mycket som är så svårt för henne, trots att det görs så mycket för henne. Men det är ingen bra idé att gräva ner sig, att ge upp, att tappa modet. Jo, kanske en stund på väg hem efter att ha lämnat Lillagubben på skolan där han smälter in så fint, där han har kompisar, där han traskar in till lektionen utan att hinna vända sig om och vinka till mig (för att han  har så kul med kompisarna), där kalasinbjudningarna strömmar in, då kostade jag på mig att bli lite ledsen och bitter på vägen hem från skolan. Men bara en kvart. Inget blir nämligen bättre av att vara bitter och ledsen.

Nej, kavla upp ärmarna och fortsätta gräva, njuta av guldkornen som trillar ner på mig och vara tacksam för allt som ändå fungerar och allt som fantastiska människor hjälper mig med, och allt fantastiskt jag får av mina barn och livet i stort, det skall jag fortsätta vara idag. Livet blir enklare då och roligare och trevligare. Så skall jag tänka på allt trevligt vi fick vara med om i min pappas hemstad Trondheim...





Tänk, jag har varit i Trondheim, varje vinterlov mellan pytteliten tills jag var runt 20, ändå var jag nästan aldrig nere i byen. Tror det berodde på att min farfar var så friluftsintresserad så det vi gjorde när vi var i Trondheim var att åka skidor och att hälsa på släktingar och äta goda middagar. Den här resan har jag därför varit mer i staden än vad jag sammanlagt var under mina 20 första år, men så är jag rätt okej på att åka skidor...



Men visst är det ändå konstigt att diagnosen ADD är så osynlig i dubbel bemärkelse?
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…