Fortsätt till huvudinnehåll

Man kan ju inte bara släppa det här...

De två barnen jag berättade om i mitt förra inlägg. Jag orkade inte just då kommentera deras tankar om sig själva, men det är klart att jag inte bara kan släppa deras tankar om sig själva, sådär bara.

De två barnen, i likhet med så många "randiga" barn har skavts, pressats, manglats mot "vanliga" barn i många års tid. Hur fina pedagoger, assistenter, föräldrar och andra vuxna som än finns kring barnet så hjälper det inte i kampen mot att duga mot de andra barnen, de barn som förstår koder, som hinner med att ta in information, som kan fokusera på sådant vi anser vara viktigt, som inte blir arg för småsaker, som inte har några större inlärningssvårigheter, som har vänner, som har chans att lyckas utan att gå sönder inombords...

Vad gör man då, när det inte räcker med kloka vuxna kring ett barn som har svårigheter. Där barnet signalerar kraftigt att det är på väg att ge upp, att självkänslan börjar ta ordentligt med stryk?

Kanske behöver man få vila sig från manglandet. Kanske måste man ibland slippa att bli jämförd med "vanliga" barn, mätas, testas mot "vanliga barn". Kanske har vi underskattat det där med spegelbilders betydelse. Spegelbilderna i form av andra barn som har ungefär samma svårigheter/lättheter. Som vet hur det känns. Där man inte behöver kämpa. Där man kan få vila. Där kraven ställs så de "randiga" barnen kan nå upp till dem. Så de kan lyckas. Så de inte behöver känna sig som "andra klassens medborgare", "dumma", "uteliggare", som barnen sa.

Jag tror att vi vuxna måste inse att inte alla barn mår bra av att inkluderas. Några barn måste få andra alternativ. Alla barn måste få tillgång till spegelbilder, inte bara de "vanliga". Även de "randiga" barnen måste få möjlighet att spegla sig - och då måste spegelbilderna, de andra barnen också vara "randiga" eller kanske "blommiga".

När ett barn har synen på sig själv att han är motsatsen till "de snälla" barnen är det hög tid att visa honom att han också tillhör de snälla - alla barn är snälla om vi hjälper dem. Det andra barnet måste få känna sig som fotomodellen inombords - att jämföra sig med uteliggare signalerar kraftigt att barnet måste få mer hjälp, andra spegelbilder där hon har chans att känna sig invändigt och utvändigt - som en fotomodell.

Jag härmar köksreklamen på tv och säger,

"Alla barn har rätt att få känna sig snälla, alla barn har rätt att få känna sig som fotomodeller - alla barn är värda det".

Vi måste hitta lösningar, helst innan vi får höra kommentarer som flickans och pojkens. Men om vi får höra dem - då är det verkligen hög tid att göra stora förändringar!
3 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…