Fortsätt till huvudinnehåll

Bra saker kommer i klump

Herregud vilken underbar morgon! Penicillinet har knippsat till de där små, elaka bakterierna som invaderaderade min kropp för ett par veckor sedan och jag är näst intill hostfri idag! Därför kunde jag ta hundarna på första långa skogspromenaden på två veckor i morse. Innan dess körde jag dottern till hennes praoplats. En 4H-gård i närheten av Göteborg där dottern och jag "jobbade" varje lördag under en ganska lång period. Nu var det oerhört kul att träffa de som jobbar där och hälsa på djuren igen. Dottern sken som en sol när jag lämnade henne. På gården har min dotter ingen upplevelse av att vara annorlunda, uppleva något som hindrar henne eller känna sig utanför. Allt behärskar hon och därför känner hon ingen oro inför praon.

Jag tänkte på hur olika det är för mina två yngsta barn. Lillagubben rann ur sängen när jag väckte honom i morse. Yrvaken stod han och balanserade på ett ben i sina försök att få in benet i byxan. Han lyckades ganska snart och sömndrucket gick han ut för att äta frukost. Det är en vanlig måndagsmorgon. Ändå kommer han upp utan problem. Min dotter kom upp utan problem idag också (efter den vanliga frukosten i sängen), vi kom i tid, hon var glad, men det beror så oerhört mycket på att det hon skulle göra under dagen startade hennes motor.

HON ÄR INTE LATARE ÄN SIN BROR, MEN H ON SAKNAR EGET DRIV!

Oj då, nu tog jag visst i, stora bokstäver och utropstecken så där bara. Men det är så det ofta känns. Jag måste förklara varför min dotter inte lyckas, inte orkar för alla möjliga människor. Och även om jag förklarat så får jag tillbaka (och min dotter också så klart) att hon är lat, okoncentrerad, tjattrar, flamsar, tramsar, kan bättre etc, etc.

MEN DET ÄR JU DET SOM ÄR MIN DOTTERS FUNKTIONSNEDSÄTTNING!

Oj, nu blev det så där igen. Förlåt. Kunde inte hjälpa det.

Hörde på radion igår. Det handlade om "idrottsmän är dummare än övriga befolkningen". Vilket tema. Förstår inte att Stefan Holm och två toppidrottsmän till ställde upp på att diskutera det. I alla fall så gick frågan till Anton Hysén vem som var dum och vem som var smart av han och hans bror, Tobias Hysén. Va? Vad då dum och smart, tänker jag. En av bröderna svarar att det måste vara den andra som är dummast för han var sämst i skolan. VA? Tänker jag igen. Är det så vi mäter smarthet/dumhet (vilket hemskt ord det är också). Om man lyckas i skolan eller inte? Fast det vet jag ju redan att det är... Det finns ju så många olika typer av intelligens. "Skolintelligens" är ju bara en del av väldigt många intelligenser. Vi rangordnas där i skolan. Vi skiljs ut. Vi får lära oss om vi är "dumma" eller "smarta" i skolan. Vi bär med oss det genom livet. Snacka om att bli stämplad...

Men, det kan inte förstöra min fantastiska, nästintill hostfria morgon. Här kommer några bilder som jag tog vid åtta i morse, på 4H-gården i närheten av Göteborg. Se och njut!






En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…