Fortsätt till huvudinnehåll

Ett "TommyochAnnika-barn" skall på utvecklingssamtal

En pojke som är nio år och som är ett typiskt "TommyochAnnika-barn" (ni som gått på mina föreläsningar vet vad jag menar med det, ni andra kan lyssna de första fem minutrarna på min föreläsningen i inlägget nedan så förstår ni) har fyllt i hur han trivs i skolan och vad han tycker är svårt. Det visar sig, som vid tidigare ifyllningar, att han inte tycker att något är så särskilt svårt och att han upplever sig lyckas så gott som varje dag. Extra duktig, tycker han att han är på matte. Lite mer träning, tycker han att han behöver lägga på läsningen.




Jag vet inte vad som händer med bilderna jag lägger in på jobbet, de snurrar runt och hamnar på sniskan. Hoppas ni kan läsa texten ändå.
 Jag jämför med dottern. Aj, vad ont det gör att tänka på. Många av de där ansikterna med ledsen mun blev ifyllda på den tiden hon gick på låg- och mellanstadiet. På högstadiet har man inte sådana ansikten att fylla i längre, men om man haft så hade hon, trots alla insatser som görs för henne, fyllt i en och annan ledsen mun.

Den här veckan och nästa hade det varit glada ansikten för det mesta. De här två veckorna gör hon sin prao på en 4H-gård här i Göteborgsområdet. Hon strålar på morgonen. Hon bubblar av tankar och glädje. Hon strålar på eftermiddagen och bubblar ännu mera när hon kommer hem. Det tar en timme tur och retur att köra henne en väg, men det är det verkligen värt!

Idag sa hon:

- Det är så härligt att vara på 4H-gården för här får jag vara mig själv, här behöver jag inte spela teater, här kan jag vara den jag är.






3 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…