Fortsätt till huvudinnehåll

Medias vinklar och våra tolkningar kring människor med npf (ur min föreläsning)

"Jag läser i tidningen Göteborgs-Posten att en engelsk undersökning kommit fram till att i familjer där en eller flera barn har adhd/add lagar föräldrarna oftare snabbmat till sina barn. Då har man tre möjliga sätt att tolka och associera vidare kring artikeln. 

"1 I england är de inte som vi, undersökningen stämmer inte på svenskar."

"2 Föräldrar till barn med adhd/add är säkert slappa och slöa, det ser man ju på barnen som inte har någon ordning på sig och ofta ställer till det för sig i skolan och bland kamrater."

"3 Föräldrar till barn med adhd har så oerhört mycket mer att kämpa med i sin kamp att stötta sina barn att det inte är konstigt att de oftare lagar snabbmat, de borde istället ha en guldstjärna de dagar de hinner laga mat från grunden."

Själv lagar jag alltid kraaaaaavmärkt... med egna ägg eftersom familjen har sex hönor efter att dottern smugglade ut ett ägg från 4H-gården vi "jobbade" på varje lördag under ett år eller så. Hon tänkte förmodligen att "det här ägget skall INTE bli pannkaka till något barn...".

Nåväl.

Jag står en dag, eller två efter att jag läst artikeln i GP och steker mina kraaavköttbullar med egna ägg som jag rullat själv... Då ringer telefonen och jag svarar.

Det är från socialen som vill tala om att vi fått beviljat 15 timmar av stödkompis till dottern i månaden och en helg i månaden på läger ute på Ågrenska.

När jag lyfter luren och hör att det är från socialen, där jag står och steker mina köttbullar så hinner jag tänka (samtidigt som jag tänker "nu är du bra knasig Malene"); undrar om hon hör att det inte är Mammascans köttbullar utan egenlagade...

Här brukar alltid publiken skratta och det är ju meningen - för det är ju ganska roligt, tycker jag och samtidigt så är det så tragiskt för det att jag tänker den tanken säger så mycket.

För så utsatt och ansatt är man som familj/föräldrar/barn när någon eller några i familjen har en diagnos som heter adhd/add att man alltid funderar på hur man skall förklara och försvara sina handlingar...
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…