Fortsätt till huvudinnehåll

Medias vinklar och våra tolkningar kring människor med npf (ur min föreläsning)

"Jag läser i tidningen Göteborgs-Posten att en engelsk undersökning kommit fram till att i familjer där en eller flera barn har adhd/add lagar föräldrarna oftare snabbmat till sina barn. Då har man tre möjliga sätt att tolka och associera vidare kring artikeln. 

"1 I england är de inte som vi, undersökningen stämmer inte på svenskar."

"2 Föräldrar till barn med adhd/add är säkert slappa och slöa, det ser man ju på barnen som inte har någon ordning på sig och ofta ställer till det för sig i skolan och bland kamrater."

"3 Föräldrar till barn med adhd har så oerhört mycket mer att kämpa med i sin kamp att stötta sina barn att det inte är konstigt att de oftare lagar snabbmat, de borde istället ha en guldstjärna de dagar de hinner laga mat från grunden."

Själv lagar jag alltid kraaaaaavmärkt... med egna ägg eftersom familjen har sex hönor efter att dottern smugglade ut ett ägg från 4H-gården vi "jobbade" på varje lördag under ett år eller så. Hon tänkte förmodligen att "det här ägget skall INTE bli pannkaka till något barn...".

Nåväl.

Jag står en dag, eller två efter att jag läst artikeln i GP och steker mina kraaavköttbullar med egna ägg som jag rullat själv... Då ringer telefonen och jag svarar.

Det är från socialen som vill tala om att vi fått beviljat 15 timmar av stödkompis till dottern i månaden och en helg i månaden på läger ute på Ågrenska.

När jag lyfter luren och hör att det är från socialen, där jag står och steker mina köttbullar så hinner jag tänka (samtidigt som jag tänker "nu är du bra knasig Malene"); undrar om hon hör att det inte är Mammascans köttbullar utan egenlagade...

Här brukar alltid publiken skratta och det är ju meningen - för det är ju ganska roligt, tycker jag och samtidigt så är det så tragiskt för det att jag tänker den tanken säger så mycket.

För så utsatt och ansatt är man som familj/föräldrar/barn när någon eller några i familjen har en diagnos som heter adhd/add att man alltid funderar på hur man skall förklara och försvara sina handlingar...
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…