Fortsätt till huvudinnehåll

Några tips till fotbollstränarna i Sandviken (som stängde av 11-åringen)...

Vi har ju lätt för att klaga på saker, vi människor. Vi klagar på sådant som vi tycker INTE fungerar, som fotbollsklubben i Sandviken som stängde av en elvaårig pojke med diagnosen adhd - ett år från fotbollsspel (om du inte läst inlägget innan detta, gör gärna det innan du läser mer i den här texten så du får med dig allt från början).

Men istället för att klaga, kan man ju fundera på hur man skulle gjort/skall göra för att det här inte skall hända/inte skall hända så ofta och inte få så stora konsekvenser.
Här kommer därför några tips från mig, i all välmening, till fotbollsklubben i Sandviken (det finns nämligen lösningar):

Tips 1: Alla barn vill lyckas, ingen vill misslyckas.
Tips 2: När ett barn misslyckas är det inte fel på barnet - det är fel på hur vi runt barnet bemöter det.

Därför:
Backa bandet till innan den elvaåriga killen fick sitt raseriutbrott. Då kanske ni tänker "ja, men han får ju raseriutbrott så himla ofta och han har varit på de andra killarna, etc, etc". Strunt i de andra gångerna fokusera på den här gången, gången som fick er att ta detta hysteriskt, knasiga och kränkande beslut. Vad hände innan? Vem sa vad? Fanns det saker som påverkade i negativ riktning?

Förmodligen kommer ni att hitta något som satte fart på spiralen och hittade ni inte det så fråga elvaåringen själv. "Vad hände innan allt det jobbiga började?", "hade vi kunnat göra något så det inte hade behövt bli så jobbigt", "hur skulle vi gjort istället"?

Inget dömande, ingen ilska, inga svar.

Ställ frågan till killen och det efter att allt lugnat ner sig.

Ha med i bakhuvudet att killen vill lyckas, han vill göra rätt - det är bara så svårt för honom att göra det ibland - därför att han har en funktionsnedsättning som innebär att han måste bli bemött på ett annat sätt än de flesta andra killarna i klubben.

Fråga killen hur han tycker att ni ska lösa det så att han inte hamnar i en "argspiral" igen och fråga honom vad ni skall göra om det ändå blir så någon gång framöver.

Kanske säger han att han blir arg för saker som låter väldigt konstigt för er ledare. Nåväl, det är det som är en del av hans funktionsnedsättning - att han inte reagerar och tolkar saker så som övriga 95% av befolkningen.

Lyssna på honom, försök förstå honom, döm honom inte och läs på om vad adhd egentligen handlar om.

Då behöver det här inte hända igen, för

Alla barn vill lyckas, inget barn vill misslyckas.

Det gäller även, eller kanske framförallt den här elvaåriga killen som just nu är portad från fotbollsträningen i 365 dagar.
3 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…