Fortsätt till huvudinnehåll

Önskelista inför 2012

Jag tänkte göra ett ovanligt fint och klokt inlägg (för att vara jullov) här idag, men inser att jag inte hinner det för jag måste förbereda inför nyårsfirandet...

Därför kommer här mina önskningar inför nästa år (och jag tar inte med den allra viktigaste att jag och min familj får hålla oss någorlunda friska och glada för den är så självklar).

1 Att politiker världen över kommer överens om åtgärder för att, om inte kanske stoppa den globala uppvärmningen, för det verkar omöjligt, så åtminstone bromsa den en aning.

2 Att vi människor blir lite mindre "jag" och lite mer "vi" nästa år så att människor som är svaga, sjuka och utsatta får en chans.

3 Att krig och elände får ett slut någon gång.

4 Att Nordkoreas nya ledare och andra diktaturer tar sitt förnuft till fånga och låter människor bli fria med en egen vilja.

5 Att vi svenskar inte skickar människor från vårt land om de inte har någonstans att ta vägen.

6 Att Rosengrenska stiftelsen (som är en organisation som hjälper gömda flyktingar i Sverige) inte skall behövas utan kan läggas ner...

7 Att förståelsen för människor som är annorlunda, lite randiga eller rutiga får en chans att ta plats i samhället.

8 Att skolans värld blir en bättre plats för de barn som är annorlunda.

9 Att vi inser att alla människor är tillgångar, vi måste bara se och förstå kraften varje individ besitter.

10 Och så nummer tio, som kanske kan låta som en småsak i jämförelse med de föregående nio punkterna, men jag måste ändå ta med den; ATT MIN CYKELPUNKTERING BLIR LAGAD NÅGON GÅNG OCH JA, JAG ERKÄNNER JAG ÄR FULLSTÄNDIGT VÄRDELÖS PÅ ATT LAGA CYKELPUNKTERINGAR, MEN NU, 2012 VILL JAG FAKTISKT CYKLA PÅ MIN CYKEL IGEN - ÄLSKLING!

Ha en skön sista 2011-dag, så hörs och ses vi igen nästa år och glöm inte att den här dagen är, precis som julafton och alla de andra 364 dagarna i år, ytterligare en dag som bara kommer för att ganska snart gå igen.

GOTT NYTT ÅR FRÅN MIG!
3 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…