Fortsätt till huvudinnehåll

Sex av tio elever med Aspergers hemmasittare i perioder

I dagens GP (Göteborgs Posten) finns ett uppslag som handlar om Erik. Erik har autism, adhd och lätt utvecklingstörning. Hans mamma berättar samma historia som väldigt många andra föräldrar till barn med npf-svårigheter gör. Skolan förstår inte hennes barn. Man vet inte hur man skall tänka och förhålla sig kring pojken. Pojken misslyckas och känner sig kränkt. Pojken stannar hemma. Skolan lägger skulden på familjen.

En pappa säger "Det som känns allra svårast är konstigt nog inte att Peter inte klarar av skolan eller att skolan inte klarar av att bemöta honom på rätt sätt. Det som är allra svårast att hantera rent känslomässigt är att skolan med eldunderstöd från kommunen hävdar att det är vårt fel att Peter inte går till skolan. Det är den värsta sortens kränkning jag varit utsatt för. Vem tar ansvar för mitt barn, ett undantag?"

Ännu så länge kan jag inte hitta artiklarna på nätet, men kommer att länka till dem så fort jag kan. Du som har GP kan läsa dem i papperstidningen.

Varför blir det så här? Varför blir det inte bättre? Varför får inte barn med npf också chans till en bra skolgång?

Svaret är både enkelt, men också komplicerat. Barn (och ungdomar/vuxna) med npf-svårigheter är så "otydigt" funktionsnedsatta, inget fysiskt funktionshinder som man kan peka på, att det blir så extremt svårt för de flesta av oss människor att förstå att det verkligen är något som barnet inte kan rå för. Man lägger därför skulden på den enskilde och hans/hennes familj. Att man dessutom är i minoritet med ett barn som har npf-svårigheter, mot en majoritet som inte har det, gör inte saken lättare. Majoriteten har ju rätt, eller?

Det här skall jag skriva mer om under nästa år för det är här "pudelns kärna" ligger. Det är den springande punkten till att mycket blir så fel för familjer där det finns npf-problematik. Att "majoritetsmänniskorna" tror att de har rätt, att de förstår och att det därför måste vara "minoritetsmänniskorna" (i det här fallet människor som själva har npf-svårigheter eller som är anhöriga till dem) som gör fel, som inte lyckas och som därför får skulden på sig.

Sista dagen innan nyårsafton. Imorgon får det bli en nyårskavalkad, eller kanske en nyårssaga. Jag tar gärna emot förslag på vad jag skall skriva om imorgon, 2011-års sista dag.
4 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …