Fortsätt till huvudinnehåll

Som eremiter

Vi har börjat plocka bort julpyntet här hemma idag. Vi börjar förbereda oss för skolan nästa vecka. Vi reflekterar - eller i alla fall jag reflekterar - över julens möten. Eller kanske skall jag säga över julens "ickemöten". Vi, liksom många, många familjer där npf-svårigheter finns hamnar mer och mer i eremitläge. Vi kommer fram ur vår håla ibland, för att umgås med andra familjer, andra vuxna. För att vi vill. För att vi måste. Sedan kryper vi snabbt ner i vår håla igen. För att vi vill. För att vi måste.

Ladda batterierna, finns det ju ett uttryck som vi alla använder. Ladda batterierna inför vintern, inför jobbet, inför veckan. När vi laddar batterierna brukar det vara förknippat med att göra roliga saker, med att umgås med vänner och släkt, med att åka bort.

För oss, vars batterier ständigt känns urladdade och där just de där aktiviteterna som ni andra känner laddar er, laddas batterierna bäst hemma, i lugn och ro.

Jag har kommit till den insikten att det är okej att ladda själv, att välja bort, för att orka. Jag har accepterat att det tar så mycket energi för oss att göra saker utanför hemmet, att vi väljer med omsorg just de sakerna. Så väljer vi bort de som tar energi. För att orka.

Det är okej att det är så när man accepterat det. Ett liv behöver inte se ut som alla andras liv. Ett liv kan vara jättebra, fast det är lite annorlunda.

Vi är många familjer som lever så, som lever annorlunda. Ändå är vi i minoritet i jämförelse med alla andra. Då kan det bli ett krav på att man SKA göra saker som alla andra, att man SKA resa bort, att man SKA umgås o s v.

Fast egentligen finns inga sådana krav om vi väljer att styra vårt eget liv och acceptera och tacka för det vi fick .

Det är okej att leva eremitliv, en dag, en vecka, ett år, hela livet - om man mår bra av det.

Det är okej att vara annorlunda.
4 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…