Fortsätt till huvudinnehåll

Andra förhållningssätt


När jag var liten fanns, bland många andra, en regel som gällde vad man gjorde på eftermiddagen om man varit hemma från skolan. Man stannade hemma hela dagen och hade tråkigt, gick inte ut, just för att man inte varit i skolan. Det är en bra regel och det är en naturlig regel eftersom man i allmänhet är sjuk när man varit hemma från skolan. Lillagubben följer den regeln, liksom det två äldsta, utflyttade barnen följde den. 

Men.

Den där regeln, precis som så många andra, gäller inte min dotter. Hon har andra regler, andra förhållningssätt för att vi förstått att hon behöver det. Igår morse var energin slut. Hon kom inte upp från sängen efter att ha fått frukost på sängen och efter flera försök till väckning. Jag drog slutsatsen att hon behövde vara hemma och vila upp sig eftersom hon varit i skolan hela veckan. Ibland behöver hon vara hemma för att vila upp sig. Det kan låta konstigt för er som har "vanliga" barn. Men för er som har barn med npf-svårigheter (eller för er som själva har någon diagnos) är det förmodligen inget konstigt med det. Så - efter att min dotter varit hemma från skolan hela dagen - körde jag henne till ridlektionen. 

- HERREGUD; VAD SA DU ATT DU GJORDE; SA DU!!!?? 

Jo, jag körde henne till ridlektionen eftersom jag vet att det är ett av väldigt få ställen där hon verkligen känner sig lyckad och där hon har vänner som gillar henne. Trots regn och kyla, mörker och snålblåst hade min dotter energi hela kvällen. Den ridlektionen är livsviktig för henne. Viktigare än en skoldag. Varför, kanske du undrar? Jo, för att ridlektionen ger henne självkänsla och för att ridlektionen ger henne energi (även om hon är dödstrött när hon kommer hem). 

Jag tror inte på "bestraffning" i allmänhet och i synnerhet inte mot barn/ungdomar med npf. Belöning och förstärkning stärker. Bestraffning sänker. Därför går min dotter på ridlektion även då hon inte orkat gå till skolan. Jag tror att hon tjänar på det i det långa loppet. Jag hoppas att hon inte skall bli utbränd och att hon inte skall utveckla ångest och allt annat som så ofta följer i spåren av npf. 


Jag hoppas och tror att de stunder av vila och de stunder av påfyllning av positiv energi skall rädda henne från allt för dåligt mående. Jag hoppas och tror att det skall få fortsätta att vara så även när hon blir vuxen och inte jag finns i närheten hela tiden. Jag är alldeles övertygad om att barn med npf, ungdomar och vuxna med npf behöver ett annat schema för sin arbetsvecka. Därför gör jag så många saker för min dotter, som jag själv inte behövde i hennes ålder. Förr gjorde jag inte det, då förstod jag inte. Sedan några år gör jag det, för nu förstår jag att hon behöver det.

 Tinkerhästar, fantastiskt vackra och snälla!

Ridning ger min dotter energi.

Trots kolmörker, kyla och snålblåst är detta ställe hennes paradis på jorden. Där lyckas hon. Där hämtar hon kraft.
Igår åkte, förresten julen ut - på riktigt. Granen klipptes ner och eldades upp. Uterummet öppnades upp för första gången sedan i höstas. Vi mojjade oss ordentligt när vi satt och drack vårt kaffe.


Lillagubben kastade tennisboll till hundarna. Våren är på väg här i Göteborg!

Vad tänker, förresten, du om det jag skriver idag? Lärare, förälder, själv med npf. Hur tänker du? Hur vill du ha det?
14 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…