Lycka

Väckningen var klar. Frukosten var gjord och framburen. Kläderna var fixade, gympapåsen likaså. Allt såg bra ut för bra start för en skoldag.

Så blev det lite grus i maskineriet. Dotterns motor bromsade kraftigt in. Ska hon komma iväg...? Eller kommer hon att vara hemma? Mest troligt att hon inte kommer iväg.

Jag ställer in mig mentalt på det för att inte bli frustrerad och låta det gå ut över henne, som faktiskt inte kan hjälpa att hon har så svårt att komma iväg. Jag gör små försök att hjälpa henne starta motorn. Fungerar inte. Men. Så. Fungerar det plötsligt.

 Jag startade om Dotterns motor via prat om något roligt/intressant, som så ofta. Idag ställde jag frågan om hur vi skall göra med veckopeng, "eller vill du hellre ha barnbidraget, kom upp så får vi prata om det". Motorn rullade igång igen. Som ett tungt lokomotiv i behov av att fyllas, matas med kol, började hjulen snurra igång igen. Tanken fick draghjälp av något som var intressant. Motorn rullade på. Dottern kom iväg i tid! Hon hade gympapåsen med sig! Hon var nöjd?

Kan det bli bättre?

Tror inte det.

Är det det som kallas lycka?

Antar det.

Nu blir det fem minuter med te och tidning innan jobbet hägrar. Rädslor, var det ju, förresten. Det skall jag skriva om senare idag. På jobbet!

Kommentarer

Anonym sa…
Hej Malene!
Jaa, det är en väldigt speciell sorts lycko känsla när de går till skolan!!
:-)
Anonym sa…
Jag brukar också börja prata om något som jag vet dottern gillar,när jag märker att motorn börjar gå långsamt. Ibland kan hon ladda om,och ibland/oftast är det försent och hon blir hemma.
Nästa vecka pausar vi och har sportlov,jag längtar.
Kristina
Laila sa…
Så härligt när man lyckas få till att och man själv är lugn...

Själv orkade jag inte ens vara den vuxne här ett tag i helgen som gick. :-\

Populära inlägg