När man förstår att man inte förstår...

Den dagen man förstår att man inte förstår har man kommit en bra bit på väg.

Problemet är att det är så många saker man måste förstå att man inte förstår innan man blir klok...

Kanske är det så att det inte är förrän man förstår att man inte förstår så mycket, som man kan börja ta in och lära sig med öppna sinnen.

Hur mycket förstår du att du inte förstår?

Kommentarer

Mmmm, för tuff kanske... att förstå... :)
Anonym sa…
När jag började jobba med barn och ungdomar med npf för många år sedan och också började läsa/plugga i ämnet började jag förstå att det knappt går att förstå! Det är tur att man inte förstår allt för då skulle man kanske stanna av....när man inte förstår måste man ändå ha ett öppet sinne och se på alternativ...hitta andra lösningar, lösningar utanför ramen...om ni förstår vad jag menar ;-)
AG sa…
Ännu svårare är det när ens unga vuxna just fått diagnos Aspberger men vill inte/kan inte förstå innebörden av den. När diagnosen kom har hon en massa bortförklaringar till symtomen. När jag försöker förklara, slutar det med stora gräl, tårar och dörrar som slås igen. Många gräl har det varit genom åren och många hårda ord har växlats. Nu kan jag och hennes pappa förstå varför det varit som det varit och får lägga om taktik. Hon däremot, vägrar och tar nu hela tiden upp gamla saker som sagts och gjorts genom åren och anklagar oss för att inte sett symtomen tidigare. Hon vill inte heller ha oss med i loppet och då blir det extra svårt. Har svårt att se att hon ska klara detta på egen hand. Hon är snart 22 och bor fortfarande hemma och har inget jobb. Snart känns det som att loppet är kört i vår relation...
Anki sa…
Att förstå handlar inte om att förstå HUR saker och ting är/HUR personen kunde göra det han/hon gjorde, utan att förstå ATT saker och ting ÄR/ATT personen gjorde det han/hon gjorde.
Om det hade kunnat vara annorlunda, så hade det varit det. Livet ÄR som livet är!
Människor gör som de gör, för att de inte kan göra annat.
Kram/Anki
Cary sa…
Vilket bra sätt du uttrycker det på. Min svärmor frågade mig igår Varför min son äter på saker.
Jag sade till henne att hon måste försöka släppa sitt logiska tänk eftersom det inte kan synka med vår sons handlingar...

Ändå då frågar jag mig själv varje gång han tagit en tugga av sina vantar, grytunderläggen eller någon blomma.

Populära inlägg