Fortsätt till huvudinnehåll

Att möta oro och ångest inför nationella prov

Det kom en fråga från en 17-årig kille igår. Han tog upp ett problem som många med npf-problematik kämpar med. Oron och ibland ångesten inför nya och okända saker. Oro känner vi alla mer eller mindre inför att kasta oss ut i okänd terräng, men oron som ofta är en följeslagare till människor med npf är större och besvärligare på många sätt. Här kommer kommentaren först (sedan kommer svaret till killen och till alla er andra som är intresserade av att läsa vad jag tänker kring hans oro):

"Jag är kille på 17års ålder och ska göra nationella prov. Jag har alltid varit rädd för de proven. Men idag så hade vi en övning i gamla nationella i Engelska B reading. Jag gick in och så började jag läsa, det gick inte mer än fem minuter för mig så blev det totalt blackout. Jag kunde inte andas jag bara kollade på orden och ville bara skrika, för de mest lättaste orden i engelskan försvan för mig. Jag blev fast livrädd, visste inte om jag skulle gråta eller svimma. Så snälla vad kan jag göra? Jag har levt med denna rädsla i hela mitt liv jag orkar inte mer. Samtidigt som jag lever med dyslexi och ADD. Hoppas du lässer detta och kan ge mig några råd. Snälla jag är desperat!"

Till Anonym (och alla andra som vill läsa). Jag skrev ett svar på din kommentar. Jag skrev att du kunde kontakta mig via min mejl så kanske jag kan hjälpa dig där. Eftersom du inte återkommit till mig och eftersom jag vet att det kan vara extra svårt att följa tanke till handling, start till mål, när man har den diagnos du skriver om, så svarar jag dig här istället och hoppas att du får någon hjälp av mitt svar.

Att oroa sig för saker vi inte varit med om tidigare är en vanlig reaktion för alla människor. Om man går till botten med den känslan och varför vi får den så har det med vår överlevnad att göra. För länge, länge sedan när vi levde i naturen var det viktigt att vi reagerade med oro och rädsla inför nya saker. I vårt moderna samhälle är rädslan för nya, obakanta saker sällan knutet till överlevnad, men känslan finns kvar ändå.

Att känna extra mycket oro inför nya saker hänger ihop med diagnosen som du har. Du skrev att du har levt med rädslan i hela ditt liv. Kanske är det rädsla för andra saker också som du menar.

Det var bra att du skrev om din oro till mig och det är bra om du kan berätta om din oro för din lärare i engelska. Det är bra att ta upp oron och kika på den från olika håll. Fundera på vad som känns farligt med de nationella proven. Det kan göra att oron släpper lite.

Jag brukar fråga min dotter, som ofta känner samma oro som du beskriver, "vad är det farligaste som kan hända"? Som när hon har svårt att somna.

- Vad är det farligaste som kan hända om du inte kan somna ikväll, frågar jag henne.

-Att jag inte orkar gå till skolan imorgon, svarar hon då.

- Om du är så trött att du inte orkar gå till skolan så får du väl vara hemma, svarar jag henne och så är den mesta oron borta inför att inte kunna somna.

Fundera på vad du tänker är det farligaste om du inte klarar att göra de nationella proven i engelska. Är det att du inte skall få godkänt i det ämnet eller är det att det blir pinsamt om du inte kan skriva något, eller är det något annat? De nationella proven är bara en liten del i betygsunderlagen som läraren har, en riktvisning och om man får en blackout (som det säkert kan hända att några elever i Sverige får när provet är) så får läraren ta hänsyn till det och titta på det andra man gjort under året. Att inte få godkänt i engelska känns kanske inte så bra, men det är inte hela livet. Det finns till exempel folkhögskolor där man kan läsa in engelska i lagom takt. Det finns lösningar på den känslan du har i dig.

Börja med att berätta för din lärare hur du känner det och om du inte känner att du kan göra det så kanske du kan skriva ett brev på datorn där du berättar hur du känner det så kanske ni kan hitta lösningar på din oro. Att få sitta i ett eget rum, att få extra tid, att ha en lärare som hjälper dig om du hamnar i den blackout som du oroar dig för, att få datorhjälp, att få ta en paus om du behöver för att slappna av lite.

Lycka till och hör av dig igen om du behöver.

Malene

(Och för oss vuxna som befinner oss i närheten av barn med stor oro, föräldrar, lärare etc gäller det att ta oron på allvar. Upplever man att man är orolig och känner ångest så gör man det, precis som vid mobbning. Kanske tycker inte vi som står bredvid att det verkar så farligt, men upplevelsen för personen som är mitt i det är mycket sann och upplevelsen är på riktigt. Att förbereda, förklara, förenkla och fråga om den oroliga har några tankar om hur oron skulla lätta är en bra start. Att följa med och finnas där om det behövs när det som är obehagligt skall göras, är bra och sedan när det obehagliga är över. Ta upp det och samtala om det. Var det så farligt som du trodde? Kanske är det känslan som spökar? Kan vi göra på något sätt nästa gång du känner så här så det blir lättare för dig?).
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …