Om sociala svårigheter, rädslor och Big Brother

Min dotter och jag tittade på Big Brother igår. Dotterns klasskamrater ser programmet och av erfarenhet vet vi att hon lättare kan vara med i samtalen i skolan när hon ser samma tv-program som de andra. Vi ser, vi häpnar och jag tänker att det blir så tydligt vad som händer när man inte har de sociala förmågor som krävs för att ingå i en grupp. Det är lite sorgligt att se, men nyttigt och ganska intressant.

Hanna W, är tjejen med youtubeklippen där hon pratar om att hon "bara vill knulla" och "fattiga människor är fula och ointressanta". Enligt dottern har tjejen själv skrivit på sin blogg att hon har aspergers och jag blir inte ett dugg förvånad. Tjejen som är ett youtubefenomen, sedd av flera miljoner (man har diskuterat på Facebook och många har kommit fram till att hon bara spelar och tycker att det är fantastiskt, men i Big Brother blir det så uppenbart att hon inte alls spelade någon i klippen - hon var sig själv) blir så utsatt - för att hon själv utsätter de andra för verbala angrepp. Det intressanta och sorgliga är att Hanna W inte kan hjälpa att det blir fel hela tiden. De andra i gruppen (som ju inte heller är några "dussinmänniskor" för då hade de inte varit inne i huset) gör sina försök att samtala och få med henne, men allt blir fel hela tiden, med resultatet att det blir irriterade och pratar illa om henne.

De andra i huset sitter/ligger i sofforna två och två eller fler i grupp. Hanna W sitter själv. Kanske för att hon vill. Kanske för att hon inte vet hur hon skall göra. Se programmet i studiesyfte. Det blir så uppenbart vad som sker i en grupp när någon saknar de sociala förmågor det innebär att samtala, respektera och förstå de andra i gruppen.

Sedan skulle jag ju prata om rädslor och fobier, men jag tror att jag sparar det. Undrar bara vad du som läser här har för rädslor och fobier? Och för att det skall bli rättvist måste jag väl berätta om mina rädslor.
1 sjukdomar som drabbar mig eller någon närstående
2 miljöförstöringen att den skall leda till eländes elände
3 jordens undergång

Japp, det var väl små lätta rädslor, eller vad tycker du? Nu är det din tur att göra lista på dina rädslor, bring it on, bara, inga rädslor kan väl vara värre än dem jag just skrev...!

Kommentarer

Anonym sa…
Hej!
Jag brukar inte klara av att se Big Brother för att jag tycker det är så tragiskt, pinsamt och dumt! Men ingen har ju tvingat dem att vara med så....Men jag kanske ska titta på ett avsnitt i studiesyfte, med de funderingarna du uttrycker, i bakhuvudet medan jag tittar.

Jag är rädd för att få en allvarlig sjukdom.Är också lite hypokondriskt lagd och har därför "överlevt" den ena cancern efter den andra ;-).
Jag har också en fobi som e jättekonstig eller ovanlig
iallafall....att åka i branta backar som ger lock i öronen! Att solen ska slockna eller förändra sin temperatur så det inte passar för vårt jordeliv.
Att barnen ska krocka!En ska snart ta körkort och planerar att åka till göteborg i sommar med sina kompisar. Hu! En har haft körkort i ett år!
Men jag tycker att det är lite skillnad på rädsla och fobi. Öronen är fobi medan det andra är rädslor.....fast lite hand i hand går det väl....fobi en utvecklad rädsla?
Man måste försonas med sina rädslor som tex att barnen ska råka ut för en bilolycka. Det går inte att fundera på det, det som händer det händer..och man får ta saker och ting vartefter de dyker upp, annars blir man nog galen!

Öronfobien har jag jobbat en del med och numera åker jag överallt trots obehaget, förr kunde jag avstå vissa resor där backarna var för stora.

I natt har jag drömt om dej Malene. Du var på massage turne och många människor var inbokade. När det var min tur tog du blodtryck och jag fick jätte jätte lock i öronen och du sa åt mig att blåsa ut...jag hade nästan panik! Lite senare tog du fram din kanin som du hade med dig som jag fick gosa med lite (jag älskar kaniner fast jag i medelåldern :-)
Sen skulle vi pyssla, du hade din dotter med dig....
Ja, vad kommer allt ifrån egentligen? Hur kom just du in i min nattliga värld, just nu?
Tack för ditt ärliga mejl om dina rädslor, vi bär ju alla på dem, även om de ser olika ut och är olika starka och att du berättade om drömmen. Jag skrattade högt här när jag läste det. Ja, du hur kommer drömmar till egentligen. Kul och spännande är det att skriva upp dem så man inte glömmer bort dem och kan läsa om dem och fundera på dem. Vet inte om vi har träffats i riktiga livet, men nu känner du ju mig i drömmen, i alla fall.
Hoppas att fler, i och med att du vågade skriva, vågar skriva om vad man är rädd för:)
Malene
Micaela sa…
Hm, här måste jag fundera. Ur min synpunkt kan rädslor vara så många olika saker, svårt att sätta fingret på vad som skiljer oro, rädsla, nervositet osv. Kanske är det jag som har lite svårt att skilja på dom eller så är det för att de ofta går hand i hand för mig. En oro tror jag kan växa till en rädsla. Ett exempel:

Ska jag gå på stan är jag lite orolig för att jag ska hinna med bussen, klara av allt ljud på stan samt hur pigg/trött jag kommer vara efteråt. När oron tar över och växer sig till rädsla tror jag det blir större en bara en oro. Där är skillnaden, en rädsla är något man är rädd för. Något man aldrig vill ska hända.

Men inte vet jag. Några saker jag är rädd för (förutom att jag eller någon blir sjuk och sådana saker vilket jag också, precis som dig, kan var rädd för):
1. Att hamna under isen i en sjö, havet eller älven. Även om det inte är så troligt är det något jag alltid varit rädd för.
2. Få inbrott medans jag är hemma. Skulle nog dö av chock!
3. Detta är inte en rädsla, detta är en stor fobi jag har.. spindlar. Jag har haft fobi för i princip alla småkryp sedan jag var liten, då var jag till och med rädd för blomflugor vilket jag inte är idag så det går väl framåt antar jag. Men spindlar är absolut värst. Får panikångest, gråter, hyperventilerar, blir stel som en isbit och sedan börjar jag skaka. Inte alls roligt. Får inte panikångest varje gång, det är mest om den plötsligt kommer fram eller springer förbi fötterna eller så. Det där överraskningsmomentet helt enkelt. Det är ju verkligen en fobi och många saker gör jag omedvetet. Kollar alltid i glaset innan jag dricker, kollar alltid omkring när jag går in i ett nytt rum osv. Fast det är ju något jag alltid gjort så att hålla koll är inte så jobbigt, bara när dom dyker upp..

Nä nu ska jag sluta svamla.
Där har du några tankar från lilla mig i alla fall :)
Så tänker jag också att när oro blir lite starkare så blir det en rädsla, Micaela. Rädslor är ju just sådant som vi oroar oss för/är rädda för och ofta är det ju just sådant som vi inte kan påverka som gör oss mest rädda, precis som dem du beskriver.
Fobi kan vara nästa steg i trappan. När rädslan blir så stark att man utvecklar fobi. Bra att du inte är rädd för blomflugor längre:) Har du provat att bli av med din fobi. Det går, men det kan ta tid och det innebär ju att du behöver utsättas för just det som du har fobi för - för att bli av med fobin. Tack för att du berättade om dina rädslor och fobier, jag tror det är många som känner igen sig i din spindelfobi (min dotter till exempel). Själv gillar jag inte spindlar, men står ut med dem, så länge jag inte behöver klappa någon...
Anonym sa…
Rädslor är intressanta att fundera över. När är det rädsla, när är det oro, ångest ellet fobi?
Jag har jobbat rätt mycket med att gå över barriären för att "trotsa rädslan" och vinna styrkan som finns när jag tagit mig igen om det läskiga.

Men ganska nyligen har jag börjat fundera över det här med vad ångest är t.ex. Är det det man känner för en fobi? Och hir vet jag om det är ångest jag känner ellerom jag bara är rädd och orolig?

I helgen som var åkte jag kryssning till Helsingfors och jag blev påmind om den ångest jag får av att färjan kränger. Det kan räcka med att den svänger skarpt och jag står på "innersidan". Då känns det som att färjan ska välta och hjärtat klappar. Det är en känsla jag logiskt kan förklara för mig själv inte kommer att införlivas, men den finns där ändå.
Att försöka sova på en färja med sjögång ger mig ångest. Hjärtat klappar och hela kroppen är på helspänn. Men så minns jg att så var det också när jag var liten och jag seglade med mina föräldrar och båten krängde.

Rädslor jag har är alltså
1: när en båt eller buss (ja, t.om. buss) kränger i en snäv sväng. Jag får känslan av att den ska välta
2: att på motorvägen köra om en långtrandare. Tror att jag ska bli prejjad.
3: att min minsting ska få ett affektanfall och tappa andan när han slår sig (har hänt och det var väldigt obehagligt).

Tack för att du tog upp frågan. Det är rätt frigörande att få skriva ner det, även om det låter så larvigt, så här med perspektiv.

www.rosafantasier.wordpress.com
Anonym sa…
För mig känns det som att när jag var yngre så var jag inte lika rädd för saker och ting. Kan det hänga ihop med att man/jag känner sig mer "odödlig" när man är ung och sen när man blir lite äldre, får familj och inser att livet har ett slut, inte alls så långt bort som man upplever det i ungdomen?
När jag var ung så reste jag mycket både själv och med vänner. Resor som gick dit näsan pekade. Sov ensam i en grotta i bergen, åkte med lastbilschaufför....åkte motorcykel i italienska alperna utan mc ställ i bara tunna kläder...Jag tror nästan inte att det är jag när jag tänker tillbaka...Jag skulle varken vilja eller av rädsla våga göra detta idag. Tänk va min mamma måste ha varit orolig och rädd, inga mobiltelefoner på den tiden. Bara ett vykort om att jag sov i en grotta i bergen....Det finns ju naturliga fördelar med rädsla också. Den har vi väl som ett skydd också!?
Anna sa…
Hej. Själv kommer jag aldrig titta på bigrother ens i studie syfte. tycker det är fruktasvärt att man tar in någon med så uppenbar asperger i tv. Hon kan ju inte må bra. Jag har enligt läkarna atypisk autism dock har jag inte det sociala problemet. Jag skule lätt får vänner i bigbrother och man skulle inte märka något på mig. Och när hon gör sådan saker så tror ju folk att alla med as är likadana. visst jag säger med rätt ut vad jag tänker och tycker. Men de jag gör är att jag tänker efter till vilka kan jag säga det här. Jag lägger tex inte ut allt må en öppen blogg då jag vet vilka konsekvenser det kan få. den här tjejen borde få gå i kbt.

Nu till en fråga.

Hur kom det sig att din dotter fick diagnosen atypisk atuism?
Vad har hon för drag av autism? och hur kom det sig att hon inte fick asperger?
elin sa…
Jag är rädd för mycket, dels större saker som döden och jordens undergång jag hade en period för ett halvår sedan då jag tänkte väldigt mycket på det nu försöker jag förtränga det men egentligen är jag rädd eftersom det är 2012. Eftersom jag är så känslig för höga plötsliga ljud så är jag rädd för saker som låter mycket och högt fyrverkerier till exempel om sådana ska skjutas så måste jag veta det så jag kan förbereda mig.Den rädsla som är jobbigast och påverkar mitt liv mest förutom höga ljud är rädslan att ramla och göra mig illa,så här års håller jag mig helst inne om det är mycket is ute jag vet inte varför jag är så rädd för det.Sen har jag fobi för sjögräs, måste alltid kunna se botten när jag badar,höjder och att bli inlåst.Listan skulle säkert kunna bli väldigt lång men jag slutar här.

Elin ( en annan nu vuxen Mika)
Anna sa…
Jag har hypokondri som jag nu kan hantera bra. För några veckor sedan sa min sjukgymnast att man vid ADHD också har svårt att sortera intrycken även inifrån. Så nu tycker jag det kanske inte var så konstigt att jag blev hypokondrisk med tanke på det och tillsammans med min oro. Döden också. Hör väl ihop med det ovan, men också för jag alltid känt att jag inte levde. Jag har alltid varit så rädd att jag inte skulle få veta vad det var för fel på mig, så jag inte skulle hinna få hjälp att lära mig må bättre innan jag dog.

Och katastroftankar. Drömmer ofta att jorden går under. Alla dom grejerna hör väl ihop lite. I övrigt är jag inte rädd egentligen för specifika saker. Men situationer kan ju skrämma mig, men ingen specifik utan det mer bara kommer. Och då också att jag är rädd att göra bort mig. Men som ingen fobi.

Jag är dock stolt över att jag jobbat mig igenom min hypokondri, blev sjuksköterska pga det och att jag ville hjälpa människor som mår dåligt. Att jag möter min dödsångest. Katastroftankarna är lite svårare. Men allt mynnar ut i en gemensam sak. Känslan av att inte ha kontroll. Den jobbiga känslan. Och då är det ju i allt. Men läggs i de dom kategorierna och fokuseras dit.

Att bemästra en rädsla är en av dom bästa känslorna som finns:)
AG sa…
Min dotter har just fått diagnosen Asperger och nu måste jag berätta för henne att det finns en tjej i BigBrother som också har det. Min dotter är 22 år och tittar gärna på BB, men i det här fallet kanske det kan vara en väg för henne att se hur andra med samma syndrom beter sig. Hon har inte insett innebörden av syndromet ännu.
Min rädsla är att hon inte ska komma vidare i livet och få ett drägligt liv. Ser hur jämnåriga tar steg efter steg framåt och min tjej verkar stå stilla eller i varje fall tar myrsteg framåt.

Populära inlägg