Om stödkompisar

Det är bra att man får beviljat en "stödkkompis" åt sin dotter tre timmar i veckan då hon skall ha möjlighet att komma ut och göra ungefär samma saker som andra ungdomar i hennes ålder

- men

hur gör man när dotterns motor inte ens räcker till att planera in mötena med stödkompisen...:?

Kommentarer

Då får väl mamma/pappa planera in mötena med stödkompisen... eller det är kanske inte så enkelt?
mammamia sa…
Låter bra med stödkompis, det är det nog många som behöver men precis som du säger Malene så är det den inre motorn som måste kicka igång för att det ska funka. Att en förälder går in och planerar hjälper nog föga, tyvärr...
märta sa…
Känner igen mig! Det är mycket som skulle kunna hjälpa våra barn, som vi vet skulle kunna hjälpa dem, MEN: det är just det som är problemet, hur få dem att ta emot och acceptera den hjälp vi tycker att de ska ha? Hur hjälpa dem att orka?
Min dotter vill inte ha någon hjälp trots att hon mår dåligt. Det enda hon har egen motor till är att vara i stallet. Hon har slutat med alla mediciner, vägrar träffa flera psykologer och vi föräldrar står handfallna...
Andra som står bredvid kan säga: men då får ni väl bestämma åt henne...som att vi inte försökt med allt?
Kan någon tala om för mig hur man hjälper ett barn som vägrar att ta emot hjälp?
KÄNNER IGEN!
Vi har försökt få till en standarddag och gärna en standardtid som försöker att gälla hela tiden. Visst kan man frångå och stödkompisen kan bli sjuk osv men det kan bli lite lättare alla fall.
Eller att det är stödkompisen som ringer och föreslår tid istället för att låta ens barn hålla i det där.
Min dotter är vuxen och ganska högfungerande. Hon fixar ofta inte än att vara den med motor i det där utan det är kontaktpersonen som ringer och föreslår.
Kram och lycka till. Jättekul att ni har fått till det där med stödkompis för det är bra och viktigt!

Populära inlägg