torsdag 1 mars 2012

Energiförluster och vinster och en råtta

Alla människor har nog fler än en gång upplevt att energin i kroppen tagit slut, att bensintanken är fnösketorr. Jag kan känna det på kvällarna, bensinen börjar sina, eller andra tillfällen då mycket energi gått åt och det är dags att "fylla på". På kvällen är det fullt "normalt" att energin tar slut. Då skall kroppen vila upp sig inför nästa dag. Om bensintanken blir tom på dagen, när alla förväntar sig att du skall vara pigg, alert och med på vad som behöver presteras, blir det däremot problem.

Nåkkve Ballini har skrivit en mycket intressant text i ämnet. Att tänka energiförlust och energivinst och förhålla sig till det, gör det lättare att disponera dagen för människor som inte bara får slut på bensinen när det börjar mörkna ute. Läs gärna länken först och om du inte tar dig igenom alla fyra sidor, så scrolla ner till sista sidan där det finns en tydlig tabell som du kan använda dig av själv om du vill börja räkna energiförlust och energivinst idag.

Denna veckan har Dottern varit hemma från skolan. Hon har varit sjuk. En vanlig vecka utan sjukdom är min dotter i skolan mellan tre och fem dagar beroende på hur dagsformen är. Vi har accepterat det för vi har förstått att det är det sätt hon behöver förhålla sig till skolan och till livet. För henne, som för andra människor med npf, tar energin slut så fort ibland, som en "burnout" på tio sekunder och sedan behövs det påfyllnad i ett par timmar.

Energivinster för min dotter; ridlektioner, läger på Ågrenska, hundarna, vara med mig och resten av familjen, sova, spela på datorn, vara med sin kompis och kusinerna, cykla, vara med sin stödkompis.

Energiförluster; skolan, läxor, prov, laga mat om hon inte själv vill, städa om hon inte själv vill, åka bil, göra nya saker.





"Energigivare" för min dotter.

I kategorin "energiförluster" är skolan den absolut, utan konkurrens största energislukaren. Där måste man hitta en balans så inte motorn "kokar torr" flera dagar i rad. När man tvingar någon som inte har energi, att vara aktiv så är risken väldigt stor att räkningen kommer så småningom. Den räkningen kan innehålla allt från utmattningssyndrom till depressioner och självmordstankar.

Det är allas vårt ansvar att se till att tanken alltid innehåller lite bensin på barn och ungdomar med npf. Även vuxna med npf behöver stöd i det att fylla på tanken så mycket åt gången att tanken aldrig blir tom, annat än vi läggdags och sådant.

Idag är det dimmigt och grått här i Göteborg, men våren är här - hönorna pickar gräs på vår gräsmatta!


Apropå hönor så måste jag bara berätta om min kreativa dotter, den riktigt sanna djurvännen, som trots sjukdom orkade rädda en råtta från döden...

Alltså, för er som inte vet det redan, familjen har sex hönor som lägger fina ägg varje dag. En nackdel med hönor är att de, trots att de inte får mat i trädgården, lockar till sig råttor. Vi ser tydliga spår efter råttor ibland och då ställer vi ut råttfällan (en bur med en liten spång som när råttan går på den fäller ner sidan på buren och råttan är infångad). Jag och maken har kallblodigt dödat fem råttor än så länge. Vår dotter är väldigt missnöjd med det, kan jag väl säga utan att överdriva...
Igår var det så dags igen. Råttan var infågad, men jag och maken var på jobbet och märkte alltså inte fångsten. Dottern var hemma. Insåg att en räddningsaktion måste dras igång för att klara livhanken på råttan.

Vad hon gör?

Ringer morfar och ber honom komma hem till oss.
Så när jag, Lillagubben och hundarna kommer hem utan nycklar (eftersom Dottern är hemma p g a sjukdom) upptäcker vi att huset är tomt. Jag ser morfars väska när jag kikar in i hallen och ringer därför honom.

- Vi är på hemligt uppdrag och kommer hem om en halvtimme ungefär, svarar han.

Vad de gjorde?

Råttornas befrielsearmé letade upp ett riktigt bra ställe för råttan att vara på, med rinnande sötvatten. Sedan snirklade Dottern upp fällan (utan att bli biten av råttan...) innan hon och morfar, nöjda som bara den, kunde iakta råttan som lilksom vädrade i luften, innan den struttade iväg mot närmsta ekollon, berättade Dottern nöjd när hon och morfar kom hem.

Själv är jag övertygad om att råttan bara tog ut kompassriktningen för åt vilket håll hönshuset ligger.

Tror du att min dotter fick eller blev av med energi på utflykten...?

Vad får du energi av och vad tar din energi?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Min dotter har hittat energivinster i fysisk aktivitet och vatten. Därför har hon också funnit två sporter som passar henne perfekt, simning och segling. Vattnet ger henne ro och avskildhet från intryck. Idrotten ger henne en uttömning på frustration som istället byts ut mot lyckohormonet endorfiner.
Vi märker hur hennes ork och humör försvinner mer och mer ju längre hon kommer från ett träningspass och hur hon sedan hoppar upp i energi och glädje direkt efter träning. Enda svårigheten är att fylla på med energi i form av mat i samband med träning eftersom hon inte har någon egentlig matlust. Men med mjölk och bananer brukar vi lyckas lösa det problemet.
Andra energivinster är framförallt ljudböcker och hennes syskon.
Energitjuvar är skolan, stress, läxor, prov, socialt umgänge och tider att passa.

Anna sa...

Allt som man inte har någon lust till att göra är en oerhörd energitjuv. För det krävs då så mycket för att försöka hålla fokus. Och ofta för att lyckas klara av aktiviteten från början till slut så kan jag inte göra avbrott, eftersom jag då inte slutför.

Det kan även vara en energitjuv att göra saker jag tycker om. Därför jag då inte känner att jag är trött och kan köra på för mycket. Men jag tjänar nog energi där också, eftersom när jag gör något jag tycker om och får upp farten av det, är det lättare att ta sig an annat. Ofta säger min psykolog att jag ska göra något tråkigt och sen belöna mig. Men jag tycker oftare det fungerar bättre att börja med något litet som är roligt, eftersom jag då kommer igång och det är ju det som är problemet, helst då något tråkigt och jobbigt ligger framför en. (Om jag inte fastnar förstås, då kommer jag ju inte vidare).

Rutiner är energigivande. Då de fungerar. Eftersom man då får en slags automatik som man egentligen inte har. Och det blir lättare att gå steg för steg, då man slipper slösa energi på att inte se vad jag behöver göra, i vilket steg osv för att göra något. Det är väl det innan, att skapa rutinen som är väldigt jobbig.

Energitjuv är också alla funderingar på varför saker inte fungerar osv. Om man känner att man gör något bra, även om det inte är på "rätt" sätt eller inte heller gör så mycket om resultatet inte blev exakt lika bra som det kunde blivit. Då ger det större energi att orka utföra aktiviteten. Eftersom motivationen blir högre. Kravet har sänkts.

Mina barn ger energi. Men är ju såklart även tröttande. Men det vet ju alla föräldrar, oavsett med eller utan diagnos.

I det stora hela skulle jag vilja påstå att energiförlusten inte skulle behöva vara så stor. Eftersom det beror mycket på att kraven är för höga för oss. Mycket problem kring NPF kommer ju utav att andra inte kan anpassa sig efter vårt behov. Vissa kanske inte förstår det och tycker att man försöker dra nytta av sitt funktionshinder. Men så vet vi ju att det inte är.

Alla behöver få energi. Om man bara kan sätta sig in och förstå hur det är för oss, så skulle man se att det är samma sak, bara att vi har ett större behov av det. Framförallt inom skolan. Förstå att det inte förloras, utan vinns något av färre dagar och annorlunda upplägg. För skolan ska inte heller bara vara utlärning. Utan att få känna sig en del av ett sammanhang som är en stor del av hur vi spenderar våra dagar.

Kanske kom av mig, har svårt att hålla mig kort och koncis. Summa summarum, jag anser att vi alla är likadana, alla kan känna sig lika uttröttade som mig. Men vi har bara olika behov och känslighet när det gäller ex. energin. Blir trött av mindre göraomål, som inte andra blir. Men i slutändan kan vi alla känna igen oss i varandra, bara vi förstår skillnaden orsak/verkan. Och det är inte ett lika stort problem för mig, om inte andra ser det som något konstigt och ett problem. Jag tycker du gör helt rätt i att låta din dotter få den vila hon behöver. För resultatet blir inte att hon förlorar skoltid egentligen. För hon kan utnyttja tiden hon väl är i skolan.

Kram på er!

Anonym sa...

Jag fick otroligt mycke energi i förrgår, jag kommer hem från jobbet och dottern är på sitt allra bästa humör,hon hade såmycke att berätta, vi laga middag ihop,sen tände vi ljus och satt och åt och prata prata prata.

Hon tog upp sina diagnoser,hon har add och asberger,hon hade varit in och läst på lite om dom och berätta vad som stämde in påhenne och inte. Add accepterar hon,men asberger har hon inte velat höra talas om,men nu tror jag att hon börjar bli lite nyfiken.

Den energin vi fick av det samtalet håller i sig ännu för oss.

Vad som tar energi,helt klart skolan.

Ha en bra dag,solen skiner i Stockholm.
Kram Kristina

mariellejohnsson sa...

Ja jag tycker att Nåkkves idé om energi är helt otroligt bra!

Jag har gjort sån med min dotter och det blev väldigt tydligt vad som slukade hennes energi och varför hon blir så trött efter viss aktivitet.

Vad som tar energi från mig är svårt att säga, men jag tycker också att det är jobbigt att vara mitt i smeten bland mycket folk på en liten trång yta.

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...