Om lättheters viktighet

Efter en trevlig tågresa då jag inte behövde göra mer än läsa lite bok, dricka lite te och svara i telefonen några gånger så är jag nu i Sundsvall. Det är ett jobb att föreläsa, men de här resorna där jag åker bort och sover över natten - vilket jag inte gör särskilt ofta eftersom det blir svårt hemma - är lika mycket semester för mig...

Jag ringde min pappa för att fråga hur hoppningen gick igår då jag satt och väntade på tåget. Han som aldrig blir orolig, lät orolig i telefonen.

- Det är höga hinder, hon har aldrig hoppata så här högt tidigare, jag vet inte om hon kommer att klara det, sa han till mig i telefonen innan han var tvungen att lägga på för hennes tur började närma sig.

Jag satt som på nålar. Hade vi tagit oss vatten över huvudet. Hade det varit bättre att glömma hoppningen och låta Dottern göra det nationella provet i fysik på skolan istället. Skulle hon uppleva sig misslyckad, ge upp, åka hem och inte ha klarat av just det som är hennes lätthet. Hon hade aldrig hoppat så höga hinder förut, sa min pappa, när han såg hindren. Skule hon inte våga säga ifrån utan hoppa, fast hon inte vågar, trilla av för att hon inte kunde kliva av. Femton minuter och tankarna hinner virvla ganska ordentligt på en nervös, stackars mamma.

Till slut kunde jag inte hålla mig längre. Ringde igen. Beredd på allt möjligt.

- Hon klarade alla hinder galant, berättade min pappa i telefonen.

Och jag började gråta där på centralstationen i Göteborg.

Inga ledsna tårar. Lyckotårar. Hon klarade det! Fast hon inte tränat direkt på att hoppa hinder på den ridskolan hon går på. Hon klarade det! Galant. Tårarna kom för jag kunde se framför mig hur mycket det gör för hennes självkänsla att lyckas med något som de flesta av hennes klasskamrater inte behärskar. Hon får så ofta uppleva tillkortakommanden och misslyckanden. Nu fick hon vara stolt över sig själv.

Jag grät och jag gråter en skvätt när jag tittar på filmen. Hon har lätt för att rida. Att vara med djur.

- Hon måste få börja träna på att hoppa, hon är ju så duktig på det, säger min pappa till mig i telefonen på väg upp till Sundsvall.

Och han har så rätt. Vi måste hjälpa henne att utveckla sina lättheter. Det är så viktigt för det är de som bygger en människas självkänsla. En trasig självkänsla är svår att reparera, men har du en självkänsla som säger att du duger, då kan du bli en tillgång, både för dig själv och för andra.

Här kommer filmen som morfar filmade igår. http://www.regatta.nu/