Fortsätt till huvudinnehåll

Expressen och scientologerna?

Jag är journalist och jag vet att man måste vinkla och man måste "dra på" för att få lösnummer att sälja. Men att göra det på bekostnad av en hel grupp människor som kämpar dagligen för att få livet att fungera, för en hel grupp människor som har en funktionsnedsättning?

Expressens ledarredaktion tog i fredags heder och ära av funktionsnedsättningen adhd. Varför, kanske du undrar? Svaret är nog så enkelt att mann inte har tillräckligt med kunskap.
Eftersom Expressens ledarredation har så fullständigt brist på kunskap när det gälller funktionsnedsättningen adhd så tänkte jag titta närmare på vad man egentligen skrev i fredags och förklara lite närmare vad man egentligen gör. Läs artikeln här först om du vill.

Hela ledaren bygger på forskarrapporten om att barn som är födda sent på året oftare får en adhd-diagnos. Man skriver, som ju många medier innan dem skrivit, att barnen löper en 34 procent STÖRRE RISK att få en adhd-diagnos. - Genom att använda de ordvalet har man tydligt beskrivit vad adhd är för något. Det är något man i allra högsta mån skall undvika att få, för att löpa risk att få något, innebär ju att man liksom får något påkastat på sig själv som man egentligen inte behöver eller vill ha.

Vidare skriver Ledarredaktionen för en av Sveriges största tidningar att "adhd är en kontroversiell diagnos". Hos vem, undrar då jag? Hos läkarna, psykologerna, kuratorerna som jobbar med frågan, som har kunskapen om den? Hos människorna som har eller befinnner sig nära någon med funktionsnedsättningen? Eller är det så enkelt att Expressen själva ställer sig frågande till diagnose? Allvarligt i så fall eftersom man nu kommit en bit på vägen på att förstå att det här är en funktionsnedsättning (i likhet med många andra funktionsnedsättningar som inte alls behöver kämpa mot all denna okunskap och kränkande behandling). Alltså de som jobbar med frågan nu för tiden är eniga om att funktionsnedsättningen finns och att många människor har svårigheterna som betecknas adhd. En grupp människor är oerhört aggresiva när det gäller att arbeta mot en förståelse kring adhd och det är Scientologerna. Undrar just om man fått influenser från Scientologerna på Exrpessens ledarredaktion...?

Vidare skriver Expressens ledarredaktion att människor som får diagnosen inte uppvisar några symtom som är "fjärran de normala" - och vad har det med saken att göra. Människor med astma, allergi, diabetes, ryggmärgsbråck gör ju inte det heller. Jag förstår helt enkelt inte alls vad det har med texten att göra, faktiskt...

Man jämför adhd med depression. Då tycker jag att man behöver läsa på om olika funktionsnedsättningar och sjukdomar för adhd är en funktionsnedsättning som man har med sig SEDAN MAN FÖDDES. Depression är ett nog så allvarligt tillstånd som många männniskor drabbas av under livet(många människor med adhd drabbas av depression just för att omgivningen inte förstår och därmed sätter för höga krav som man ínte kan leva upp tilll). Skillnaden mellan adhd och depression är att det första är en funktionsnedsättning som man visserligen kan förminska genom hjälpmedel, rätt bemötande och i vissa fall medicinering. Depression är ett tillstånd som man hamnar i under livets gång ibland. Det kan man ta bort. De här två diagnoserna skall inte på något sätt jämföras med varandra.

Jag återkommer med mer tankar kring Expressens ledarinlägg i fredags. Nu skall jag på en föreläsning på Folkets hus i Göteborg, men återkommer när jag har tillgång till dator igen. Den här texten som Expressen skrivit är nämligen väldigt viktigt att titta på och bryta ner i sina beståndsdelar. Det är väldigt allvarligt när en så stor tidning som har så stor medial kraft skriver så mycket faktafel och insinuerar kring en funktionsnedsättning. Återkommer, som sagt i ämnet.
8 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…