Fortsätt till huvudinnehåll

Ro-liga saker

Att hitta saker som ger ro och välbefinnande för alla människor i vårt stressade samhälle är viktigt, det säger en klok kvinna som jag samtalar med ibland. För att orka med, för att koppla av stressen, för att återhämta sig. Förmodligen är det extra viktigt för oss i npf-familjen som lever i så mycket stress dagligen.

Storebror och hans sambo har ett skönt sätt att koppla av samtidigt som de gör något de gillar. De lägger nät. Det enda knepiga i det hela är att Storebror inte äter fisk... men han bjuder gärna på fisk till alla han känner och det är ju trevligt för alla oss andra.

Igår fick Lillagubben följa med och vittja näten de lagt i Rivöfjorden kvällen innan. Fem skulle de åka. Jag fixade varm oboj och smörgås att ta med i båten innan jag trillade i säng igen. Som tur var visste jag inte att det blåste 15 sekundmeter för då hade jag inte kunnat sova.

Väl hemma igen var alla tre så stelfrusna av allt vatten som stänkt in på dem under turen att vi fick tända världens största brasa i spisen. Men spännande var det och kanske lite rogivande, i alla fall när de kommit hem igen




Efter att man blivit varma igen tog alla nya tag med fisken. Man rensade den och då kom två av Lillagubbens kompisar som också ville vara med och titta på laxöring, flundra och torsk.

Ro-liga saker är viktiga i livet. Helst något litet ro-ligt varje dag. Nu skall jag ge mig iväg för att ge hjärnan lite ro samtidigt som kroppen har roligt - en timmes aerobicträning:)

Inget sätt att hitta ro och ha roligt är fel, det gäller ju bara att hitta det sättet, den saken som passar just dig eller just mig rätt!

Kanske kunde vi tillsammans göra en lista på ro-liga saker här idag! Hur gör du för att öka ditt välbefinnande?
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…