torsdag 3 maj 2012

Tidig morgon

Lillagubbens klass hade utflyktsdag idag. Målet för dagen var en vikingaby två timmars bussresa från Göteborg. Samlingen var kvart över sex - PÅ MORGONEN! Inte så ofta man får tillfället att gå upp så tidigt att man verkligen kan njuta av sol och vårmorgon, men det kunde vi idag. Pannkakorna är packade, tillsammans med allt möjligt smått och gott. Klockan fyra i eftermiddag räknar man med att vara hemma igen. Inte en enda oroskänsla fanns i min mage när jag traskade, med Molly i koppel, strax bakom min kickboardssparkande son. Idag kommer han  ha en rolig dag med sina klasskamrater och förhoppningsvis lära sig lite om Vikingatiden också.

När Dottern skall och skulle åka på utflykt är och var det alltid förknippat med mycket oro och mycket tillrättaläggande innan. Jag finns och fanns alltid med på allt som är utanför skolan. Så jag har varit på många skridskodagar, friluftsdagar, friidrottsdagar, klassresor, studiebesök, gymnasiemässor etc. Jag träffade en mamma i morse. Hon skulle åka med. Hon visste att hon behövdes för att det skulle gå bra. Jag känner igen mig så mycket i henne. Jag kände också att det var väldigt skönt att kunna välja att inte följa med till Vikingabyn idag...

Man skulle åka "dubbeldäckare" till Vikingabyn, kanske inte så "vikingamässigt", men spännande och trivsamt.

Jag får väl passa på att beskriva helgen i Danmark med ett par meningar här också. Det var en magisk helg! 17 barn och ungdomar och sex vuxna. Alla fick plats, alla hade kul, tror jag. Att det fanns tjejer i Dotterns ålder som hon länkade med, som hon kände sig accepterad av, gjorde ju inte saken sämre precis...


När man spelat en match är det dags att sätta sig vid domarbordet.

Glad mamma, som inte ser så glad ut här, men som var "fruktansvärt" glad hela helgen!

"Pingispose" av Lillagubben innan serven kommer.


Många spelare var det i hallen. 20 bord uppställda och dubbel på det innebar att det var 20 bollar igång samtidigt och 80 ungdomar som försökte bemästra skruvar och smashar.
 
Äldre ungdomar stod och hejade på yngre och tipsade om knep som vi föräldrar inte hade en aning om "om du skruvar lite på serven där så blir det bättre..."

Alla fick vara med = alla var glada, utom en och annan som tyckte det var jobbigt att förlora en match här och där.

För andra föräldrar kanske det inte är så märkvärdigt, men för oss som ser all utanförskap som vår tjej drabbas av, utan att vilja vara utanför, blir upplevelsen så väldigt stark och vacker.

(Sedan måste jag passa på här idag att säga att jag tycker det är så himla, himla, himla kul att ni trycker på "kul", "intressant" och "oj" som ni tycker passar och att ni skriver kommentarer! Det gör bloggen roligare att läsa och det gör det roligare för mig att skriva så fortsätt gäääärna med det.)

3 kommentarer:

Anonym sa...

apropå pannkaka.....ett litet pannkaks tips

Jag har alltid i lite fiberhavregryn i pannkakssmeten. Smeten ser lite tjockare ut men när man steker dem syns grynen knappt! Ibland har jag också i pofiber (ett potatisfiber med högt fiberinnhåll).

Pofiber syns inte alls i pannkakan!Pofiber kan man "smyga i" i det mesta....bullar, köttfärssås m.m.......
Mina barn var när de var små inte så förtjusta i fibrer och vi fick detta tips av vår dietist (barn med diabetes i familjen).

Om jag har kokt ris över från någon måltid så brukar jag ibland ha i det också. Fast då gör jag så att jag häller i smeten i stekpannan och strör lite ris på smeten i pannan, innan smeten stelnar. Det blir lite matigare!
Stekt lök, champinjoner och ev. bacon på....mums!

mariellejohnsson sa...

Åh vad jag känner igen den där oron också när det vart nåt att åka iväg på för min dotter. Min son har ju också lite svårigheter men ändå har ju allt sånt funkat bättre för honom, så då har jag kunnat slappna av lite mer alla fall.
Stor kram!

Anonym sa...

Känner igen mig så i din beskrivning. Har en 12 årig son med ADD och en 16 årig dotter som just nu genomgår utredning. Alla dessa dagar man varit med på bara för att det som andra föräldrar tar för givna ska fungera. Det värsta har ändå varit de oförstående föräldrarna som tittar snett och tycker mitt barn är ouppfostrat, bortskämd och besvärlig som "alltid" ska ställa till det :(

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...