Fortsätt till huvudinnehåll

Tidig morgon

Lillagubbens klass hade utflyktsdag idag. Målet för dagen var en vikingaby två timmars bussresa från Göteborg. Samlingen var kvart över sex - PÅ MORGONEN! Inte så ofta man får tillfället att gå upp så tidigt att man verkligen kan njuta av sol och vårmorgon, men det kunde vi idag. Pannkakorna är packade, tillsammans med allt möjligt smått och gott. Klockan fyra i eftermiddag räknar man med att vara hemma igen. Inte en enda oroskänsla fanns i min mage när jag traskade, med Molly i koppel, strax bakom min kickboardssparkande son. Idag kommer han  ha en rolig dag med sina klasskamrater och förhoppningsvis lära sig lite om Vikingatiden också.

När Dottern skall och skulle åka på utflykt är och var det alltid förknippat med mycket oro och mycket tillrättaläggande innan. Jag finns och fanns alltid med på allt som är utanför skolan. Så jag har varit på många skridskodagar, friluftsdagar, friidrottsdagar, klassresor, studiebesök, gymnasiemässor etc. Jag träffade en mamma i morse. Hon skulle åka med. Hon visste att hon behövdes för att det skulle gå bra. Jag känner igen mig så mycket i henne. Jag kände också att det var väldigt skönt att kunna välja att inte följa med till Vikingabyn idag...

Man skulle åka "dubbeldäckare" till Vikingabyn, kanske inte så "vikingamässigt", men spännande och trivsamt.

Jag får väl passa på att beskriva helgen i Danmark med ett par meningar här också. Det var en magisk helg! 17 barn och ungdomar och sex vuxna. Alla fick plats, alla hade kul, tror jag. Att det fanns tjejer i Dotterns ålder som hon länkade med, som hon kände sig accepterad av, gjorde ju inte saken sämre precis...


När man spelat en match är det dags att sätta sig vid domarbordet.

Glad mamma, som inte ser så glad ut här, men som var "fruktansvärt" glad hela helgen!

"Pingispose" av Lillagubben innan serven kommer.


Många spelare var det i hallen. 20 bord uppställda och dubbel på det innebar att det var 20 bollar igång samtidigt och 80 ungdomar som försökte bemästra skruvar och smashar.
 
Äldre ungdomar stod och hejade på yngre och tipsade om knep som vi föräldrar inte hade en aning om "om du skruvar lite på serven där så blir det bättre..."

Alla fick vara med = alla var glada, utom en och annan som tyckte det var jobbigt att förlora en match här och där.

För andra föräldrar kanske det inte är så märkvärdigt, men för oss som ser all utanförskap som vår tjej drabbas av, utan att vilja vara utanför, blir upplevelsen så väldigt stark och vacker.

(Sedan måste jag passa på här idag att säga att jag tycker det är så himla, himla, himla kul att ni trycker på "kul", "intressant" och "oj" som ni tycker passar och att ni skriver kommentarer! Det gör bloggen roligare att läsa och det gör det roligare för mig att skriva så fortsätt gäääärna med det.)
3 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…