Fortsätt till huvudinnehåll

Adhd som det kan vara

Det kom en fråga som såg ut så här på min blogg:


"Skulle du kunna skriva om vuxna med npf?"


Jag skulle nog kunna skriva om vuxna med npf, men jag tycker att det finns så många bloggare som gör det bättre än jag, utifrån ett "infrånperspektiv" (t ex Victoria och Anna som finns på min länklista här nedan).

Men jag såg "Den arge snickaren" som jag på något knäppt sätt både älskar och hatar på samma gång. Det är så ofta man anar att en eller flera av de vuxna deltagarna i programmet har någon svårighet inom det neuropsykiatriska området (precis som man anar det i andra programserier med ungefär samma tema).

Igår handlade det om en familj där mannen i huset snickrat ihop en villa på 600 kvadratmeter. Villan var, å ena sidan, ett under av kreativitet och så vacker och unik att jag nästan tappade andan när de visade huset första gången. Villan var, å andra sidan ett fullständigt kaos av yta där inget gick att bo i - utom 40 kvadratmeter där familjen, två vuxna och två små barn hade tryckt ihop sig och där hade man bott de senaste fem-sex åren.

Jag tycker att den där villan är så symbolisk för hur adhd kan se ut. Fantastisk kreativitet, kraft, energi, framåtanda, "ickerädsla" å ena sidan och fullständigt kaos, aldrig klar och svårt att hålla fokus å andra sidan. Sedan får man inte glömma att adhd/autism (för diagnoserna krokar så ofta i varandra) kan se så olika ut att en annan människa med diagnos inte alls tycker att det stämmer in på honom eller henne.

Vilken härlig familj det var och vad de kämpade med sitt hus. Jag hoppas att de snart får ordning på resten av huset också för det behövde de nog för att orka vidare.

Se programmet här.
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…