tisdag 19 juni 2012

NPF - ADD - panikattacker = KBT?

Det kom en fråga som lyder så här;

"Hej.
Jag har en dotter som nu är 16 år, hon fick sin ADD-diagnos för 3 år sedan och äter inga mediciner ( än så länge).Hon har på senare tid börjat få gräsliga panikångestattacker ( innan hade hon "bara" ångest vid olika tillfällen),det började med panik för olika situationer som att: åka kommunalt,vistas bland mycket människor etc.
Men nu, sedan ett par veckor,har det utvecklats till riktigt jobbiga panikattacker även när hon är hemma.
Är det något du känner igen? När jag pratar med Bup/ungdomsmottagningen ang detta så känns det mer som dom vill rikta in sig på KBT-behandling, men jag "känner" att detta hör ihop med hennes ADD och skulle vilja att det riktades mer på just hennes diagnos. Tänker jag fel?
Undrar också lite över vilken typ av medicin som skulle kunna hjälpa henne med ADD:n, har du några råd?

Tack så mycket för din fantastiska blogg, den hjälper mig mycket!
Både jag och min dotter har läst din bok om din dotter,och min tjej kom upp med ett leende på läpparna efter att hon läst och sa: "Mamma, det känns som jag skulle kunna vara hennes syster, jag känner igen mig i allt"!
Kram/Jeanette"


Hej Jeanette och tack för din viktiga fråga som handlar om ett ämne många människor kämpar med.
Din dotter, berättar du, började med att få panikattacker för vissa situationer som nu på senare tid utvecklat sig till att hon kan få attackerna även hemma. Din dotter fick diagnosen ADD för tre år sedan och nu vill BUP rikta in sig på KBT-behandling. Du känner att dettta har med hennes ADD att göra och därför vill du att de riktar in sig på hennes diagnoser mer. Jag gör en kortsammanfattning så att jag vet att jag förstår vad du undrar över och så att du kan återkomma om jag missuppfattat något.

En panikattack ser likadan ut (som man vet nu) vare sig man har en eller flera diagnoser eller om man inte har någon diagnos. En panikattack är väldigt obehagligt att få och kan närmast liknas med att man får en känsla av att man nog ska dö snart. Den kommer plötsligt och oväntat och sedan växter den så att man inom några minuter upplever väldigt stark ångest.
Detta gör att man, efter attacken inget hellre vill än att slippa uppleva det igen. Man blir rädd för känslan och man försöker hitta sätt att slippa känslan. När panikattacken återigen dyker upp så blir man lika rädd igen. Detta gör att man försöker undvika det som man tror gör att obehaget startar. Om man kopplar samman panikattacken med t ex att åka buss så undviker man det. Tvyärr brukar hjärnan vara duktig på att generalisera så efter ett tag kanske attacken även kommer när man vistas i alla lite trängre utrymmen, i mataffären o s v. Då har man utvecklat panikattackerna till ett "paniksyndrom" som kanske också utvecklas till ett Generaliserat ångest syndrom (även kallat GAD".

Det man behöver göra för att bryta det här jobbiga som din dotter kämpar mot nu är att "gå rakt igenom" den hemska upplevelsen för att förstå att detta är något som kommer, som är obehaglig, men som man inte behöver vara rädd för. Det kan man göra genom KBT-behandling där behandlaren följer med din dotter i hennes rädslor och förklarar dem. Om man hittar en duktig KBT-terapeut som vet vad  ADD innebär så kan det bli en vändning för din dotter. KBT-behandling vid panikattacker ser ungefär likadan ut, med vissa förändringar beroende på vad som skapar panikattacken hos klienten. Det viktiga när man behandlar en person som också har svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet är att man har kunskap om har just den här personen fungerar och möter henne där hon är. Till exempel kan det kanske vara svårt för din dotter att göra "hemläxor" som man ofta har. Kanske behöver man gå långsammare fram än med andra, kanske behöver man bildstöd, kanske behöver man veta att när din dotter säger "nja" så betyder det egentligen "nej" (så är det i alla fall för min dotter...), kanske behöver din dotter någon som följer med för att tolka det hon säger, eller det terapeuten säger o s v, o s v.

Personer inom npf-området upplever ofta mer stress och ångest. Man hamnar, procentuellt sett, oftare i depressioner, självmordstankar, ätstörningsproblem, självskadebeteende  etc och det behöver behandlare och allmänhet veta och kunna tyda tecken. Vi, som behandlare måste också förstå att npf-svårigheter innebär att man måste mötas på ett annat sätt. Om din dotter får en behandlare som förstår henne, så har hon alla förutsättningar att bli fri från sina panikattacker.

Min dotter drabbades av en panikattack för fem år sedan. Det var speciella omständigheter, vi bodde på hotell, jag höll en föreläsning, hon skulle äta middag på restaurang med sin pappa och sin lillebror (hon är extremt allergisk vilket gör att det alltid är oroligt när vi äter ute). Du kan ju tänka dig vilken stress hon hade i det ögonblicket när maten skulle komma in eftersom jag alltid brukar vara med när hon äter något på restaurang. Där och då fick hon en panikattack. Efteråt när jag kom hem pratade vi om det obehagliga som hon varit med om. Hon var tolv år då och det jag kunde förklara för henne var att "detta är inget farligt, men det känns som om man skall dö. Nästa gång du känner så, så säger du till den där figuren som försöker skrämma dig att JAG ÄR INTE RÄDD FÖR DIG SÅ STICK". Hon har inte fått någon panikattack efter det, men vi pratade mycket om hur hon skulle försöka tänka och vi är redo om figuren som försöker skrämmas dyker upp igen. För nyckeln till hela problematiken är att man måste komma dit att man inte är rädd för det obehagliga - då klingar det obehagliga bort så småningom.

Hoppas att din dotter slipper kämpa mot panikattacker för det är verkligen obehagligt och inskränker livet för den som drabbas och för de närmast anhöriga.
Malene

7 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för ditt svar!
Ångestenn som dottern har,har vi alla lärt oss hantera,den "ingår" liksom i hennes ADD på något sätt, men panikångesten är jättejobbig för henne. Och när den t.o.m kommer hemma utan förvarning så känner hon att "nu är jag inte ens säker hemma"!
Ska absolut prata med hennes terapeut och se om man kan få till någon bra KBT-behandling, hoppas att det kan ske snart.
Jag har en fråga till,om det är ok?

Din dotter gick ju ut 9:an nu, hur klarade hon sig i betygsväg? Hur har hennes hjälp i skolan sett ut etc?
Min dotter valde själv att gå om 8:an för att hämta hem betyg iom att hon var borta extremt mycket. Och hon har gjort fantastiska resultat detta läsår, men 9:an bekymmrar henne mycket.
Hon har extremt svårt för matte ( och alla ämnen som innefattar matematik), vi har gjort en utredning vad gäller Dyskalkyli och hon ligger precis i "gränslandet" men har ingen diagnos för detta.
Har du några bra tips för att komma till rätta med lärandet i matte?
Åter igen, tack för en superbra blogg/Jeanette

malene larssen sa...

Ångesten är, som du säger, en följeslagare för många med npf-diagnoser. Det är jobbigt, men på något sätt går det att förhålla sig till det genom att ta bort orosmoment, förbereda, förenkla, förtydliga o s v.
När det gäller skolan så tänker jag att det är en källa till mycket stress och att stress ofta är den utlösande faktorn till panikattacker. Man ligger "över" tröskeln för vad man orkar i stress och så kommer det ytterligare något som höjer. Det kan räcka för att att starta en panikattack. Det första steget för er och för andra med barn inom npf-området (och för min familj också så klart) är att skrapa bort så mycket stress det bara går. Min dotter fick inte godkänt i alla kärnämnena (matte har också varit svårt för henne). När vi tagit ner det till det steget att det är så och att det är okej att läsa specialprogram (för min dotter bli det hästinriktning med praktik plus skola) så försvann delar av stressen. Våra barn kommer inte gå den spikraka vägen ändå, så det kan vara lika bra att släppa lite och acceptera var man är, om du förstår vad jag menar. jag tänker att det, om det är tufft att få godkänt i skolan, finns alternativ (än så länge i alla fall...) så som folkhögskolor och andra alternativa skolor som kan passa fint för våra barn när de skall flyga ut från boet. När det gäller din sista fråga angående lärandet i matte, så måste jag erkänna att jag är dålig just på det ämnet, men att, precis som i andra ämnen, jobba med matte och inte med texttal är en sak som kan underlätta lärandet.
Malene

Mamman sa...

Vilken intressant fråga och vilket bra svar! Jag har själv Ångestsyndrom förutom min ADHD och en panikångestattack är bland det jobbigaste en människa kan uppleva anser jag.
Min son har även han fått panikångestattacker vid några tillfällen (han har ADHD, AS, TS) och när jag själv fått kunskapen om hur ångest fungerar kände jag att jag äntligen kunde hjälpa honom.
Min dotter är inte utredd men hon visar vissa symptom på ADHD/ADD och nu har det konstaterats att hon har en förhöjd puls i vissa situationer som hon upplever som jobbiga. Det ska utredas ordentligt av läkare men jag kan inte låta bli att fundera på om det handlar om ångest hos henne också. Hon får hjärtklappning när hon är orolig och rädd, det kan handla om oron för att något ska hända hennes storebror tex.

Jag är ju jätterädd för att detta ska utvecklas till rena panikattacker hos henne. Hon är 9 år.

Mvh

Ann-Sofie

malene larssen sa...

Hej Ann-Sofie. Det låter som om din dotter är i riskzonen för att utveckla/drabbas av panikattacker. Bra därför att du tar tag i detta redan nu, kanske kan ni hjälpa henne innan det "blommar ut".
Malene

elin sa...

Jag var 16 år när jag började få panikattacker men jag visste inte att det var det förän ca 2 år senare Jag bodde då på ett behandlingshem och det hände först bara när jag åkte i deras minibuss i en speciel korsning med rödljus. Jag försökte berätta att det var jobbigt att åka där men det var ingen som lyssnade och jag kunde inte heller förklara vad det var. Sen blev allt bara värre och paniken kom vid fler rödljus och sen på tåg ja allt som rörde sig senare kom det när jag skulle handla, ta ut pengar överallt där det var köer. Idag är jag 32 år och kämpar fortfarnde men det är mycket bättre fast under perioder kan det bli värre . Det konstiga för mig är att paniken sitter i magen jag får extrem kramp och det känns som om magen ska spricka ,jag börjar svettas och vet inte var jag ska ta vägen. Är detta ovanligt? jag har aldrig hört någon som får så här oftast är det väl hjärtklappning man får

Elin (en annan nu vuxen Mika)


har mina trix för att klara det

malene larssen sa...

När man beskriver symtom på en panikattack finns det allt från "frossa eller värmevågor i kroppen" till "tryck över bröstet eller ont i bröstet". Det finns även beskrivet att man kan få obehag från magen. Panikattacker kan se väldigt olika ut, men upplevs nog ungefär lika hotfullt för alla som drabbas. Vad har du för "trix" och vem har lärt dig dem?
Malene

Förtvivlad mamma sa...

Min dotter hade ångestattacker under flera år. Hon fick aldrig rätt hjälp. Hoppas att genom att sprida denna historia och kunskap så kan fler räddas till ett bättre liv.

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...