Fortsätt till huvudinnehåll

SOAS

När man hamnar i lägen där man reagerar stark mot något (vare sig man har barn med npf-svårigheter och/eller man själv har svårigheter i området så händer saker man reagerar på varje dag och/eller man bara är en människa...) kan det vara bra att ha något att "hålla sig till". Inom KBT finns en strategi som kan se något olika ut i förkortningen men som går ut på följande (när du t ex får höra något som gör att du känner dig ifrågasatt, anklagad eller ledsen t ex "adhd har väl alla nu för tiden", precis som det jag beskrev i gårdagens inlägg):

S - Stanna upp
O - Observera
A - Acceptera
S - Släpp eller Stopp

När du får höra något du inte håller med om. När du råkar ut för något i trafiken eller något annat där din kropp och hjärnan reagerar momentant, så reagerar du med reptilhjärnan. Amygdala drar i gång. Hjärnan är programerad att göra så sedan vi levde på stäppen och klarade oss om vi var duktiga på att reagera snabbt mot fara. Numera är just den biten av vår hjärna inte så ofta nödvändig - men den gör att vi ofta reagerar snabbt och kanske inte så eftertänksamt. Barn har ju ofta svårt att tänka innan de gör något och kanske framförallt barn med npf-svårigheter - att man reagerar innan man hinner tänka. Det kan det vara bra att träna på SOAS både som vuxen men gärna med sitt barn.

Jag använder mig numera väldigt mycket av SOAS och det gör att det blir lättare att förstå vad det var som hände även efteråt. Att titta på något man reagerat för och fundera på om man kunde göra det på något annat sätt är värdefullt när man skall träna sig i att reagera lite långsammare. Förr fanns ett uttryck som heter "att sova på saken". Det kanske inte behöver gå en hel natt, men vi skulle ha nytta av om vi kunde stanna upp en stund och fundera på saken i alla fall.

Alltså:
Stanna - stanna upp i situationen
Observera - observera vad som händer, vad som sägs, vad du tänker, hur du känner.
Acceptera (kanske den svåraste delen men väldigt viktigt att försöka göra) - acceptera det du inte kan påverka.
Släpp/Stopp - nu kan du släppa det som hände eller sätta ner foten, när du fått en liten stund på dig att fundera på vad som är mest lägligt att göra.

Jag lägger ut två länkar till höstens föreläsningar. Föreläsningarna heter "Att lyckas med alla barn" (som fokuserar mindre på diagnoser och mer på vad man kan göra för att hjälpa alla barn) och "Den borttappade diagnosen" (där jag pratar mer om just de tysta och osynliga barnen med bland annat add) och du får jättegärna hjälpa mig att sprida informationen. Imorgon höjer man biljettpriserna till föreläsningarna, förresten.
4 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…