SOAS

När man hamnar i lägen där man reagerar stark mot något (vare sig man har barn med npf-svårigheter och/eller man själv har svårigheter i området så händer saker man reagerar på varje dag och/eller man bara är en människa...) kan det vara bra att ha något att "hålla sig till". Inom KBT finns en strategi som kan se något olika ut i förkortningen men som går ut på följande (när du t ex får höra något som gör att du känner dig ifrågasatt, anklagad eller ledsen t ex "adhd har väl alla nu för tiden", precis som det jag beskrev i gårdagens inlägg):

S - Stanna upp
O - Observera
A - Acceptera
S - Släpp eller Stopp

När du får höra något du inte håller med om. När du råkar ut för något i trafiken eller något annat där din kropp och hjärnan reagerar momentant, så reagerar du med reptilhjärnan. Amygdala drar i gång. Hjärnan är programerad att göra så sedan vi levde på stäppen och klarade oss om vi var duktiga på att reagera snabbt mot fara. Numera är just den biten av vår hjärna inte så ofta nödvändig - men den gör att vi ofta reagerar snabbt och kanske inte så eftertänksamt. Barn har ju ofta svårt att tänka innan de gör något och kanske framförallt barn med npf-svårigheter - att man reagerar innan man hinner tänka. Det kan det vara bra att träna på SOAS både som vuxen men gärna med sitt barn.

Jag använder mig numera väldigt mycket av SOAS och det gör att det blir lättare att förstå vad det var som hände även efteråt. Att titta på något man reagerat för och fundera på om man kunde göra det på något annat sätt är värdefullt när man skall träna sig i att reagera lite långsammare. Förr fanns ett uttryck som heter "att sova på saken". Det kanske inte behöver gå en hel natt, men vi skulle ha nytta av om vi kunde stanna upp en stund och fundera på saken i alla fall.

Alltså:
Stanna - stanna upp i situationen
Observera - observera vad som händer, vad som sägs, vad du tänker, hur du känner.
Acceptera (kanske den svåraste delen men väldigt viktigt att försöka göra) - acceptera det du inte kan påverka.
Släpp/Stopp - nu kan du släppa det som hände eller sätta ner foten, när du fått en liten stund på dig att fundera på vad som är mest lägligt att göra.

Jag lägger ut två länkar till höstens föreläsningar. Föreläsningarna heter "Att lyckas med alla barn" (som fokuserar mindre på diagnoser och mer på vad man kan göra för att hjälpa alla barn) och "Den borttappade diagnosen" (där jag pratar mer om just de tysta och osynliga barnen med bland annat add) och du får jättegärna hjälpa mig att sprida informationen. Imorgon höjer man biljettpriserna till föreläsningarna, förresten.

Kommentarer

Josephine sa…
Tack för att du la upp den här tekniken. Har funderat länge över ett sätt att reagera långsammare. Känslorna väntar inte på att jag ska få all information vilket ofta leder till att jag reagerar helt i onödan. Jag hugger ofta lika snabbt som en kobra när jag känner mig ifrågasatt eller påhoppad men oftast är det rena missförstånd för att jag inte vet allt jag behöver veta. Nu kanske jag i alla fall kan lära mig att kontrollera själva reaktionen trots att jag känner på ett visst vis! Ska öva öva öva =D
Hej Josephine. Vad kul att du skriver detta för det är så jag tänker med mitt inlägg, att tipsa om en teknik som man kan använda när man hamnar i situationer som blir jobbiga (och det gör man varje dag mer eller mindre), att man har denna teknik att hålla sig till. Viktigt att tänka på är att det inte alltid kommer att lyckas, men bara att bli medveten om att man kan göra så här, hjälper till och en annan sak. Det är bra att gå igenom i huvudet efter att något hänt, hur man reagerade, vad man kände och hur man hade kunnat göra. Det är en slags livslång träning som vi blir bättre på och får in mer automatiserat ju mer vi tränar på den och det är ju väldigt bra att veta - att man alltid kan bli bättre!:)
Kram
Mia sa…
Detta inlägg är en milstolpe i hela adhd debatten Malene! Jag menar att vi kan läsa om Adhd överallt nu förtiden men...du lyfter fram precis det som vi inblandade så väl letar efter...verktyg för att ta hand om alla känslor som titt som tätt väller fram...TACK Malene!! Tack för ditt jättejobb du gör och ditt engagemang du ständigt visar oss alla!! En liten undran är om inte din nya föreläsning kommer närmre Helsingborg?

Kram!
Mia
Tack Mia, vad glad jag blir att du skriver det, för det är det jag känner är en av "huvudnycklarna" när det gäller att göra det bra för människor med npf-svårigheter. De andra är väl acceptans, förståelse och respekt...
Det som är lite tråkigt, kan jag tycka är att när jag skriver saker som är jobbiga eller negativa så kan jag få väldigt många läsare, men när jag skriver om något konstruktivt, för att lösa problem, så blir det inte lika intressant att läsa... För det är ju det positiva vi måste fokusera på och bygga därifrån. Det blir ju aldrig bra av att fokusera på negativa saker, fast ibland orkar man inte göra annat, förstås. Sommarlov snart, det blir härligt, eller hur!?
Kram

Populära inlägg