Fortsätt till huvudinnehåll

Vad du än gör idag

Så hoppas jag att du får en bra dag, precis som jag hoppas att alla andra dagar vi har på jorden blir så bra det går.

Ofta skapar högtider mer stress än glädje för oss människor. OM, gud förbjude men OM man inte är bjuden på en fest, eller åtminstone en middag, eller åtminstone ordnar en middag själv, eller åtminstone har någon vän på besök - på midsommar - så är det ett bevis på att man är en misslyckad människa som saknar socialt liv och som borde skämmas lite för det!?

Det är konstigt det där, att vi liksom bygger hinder för oss som mer ställer till det, som ställer krav istället för löser upp och hjälper till.

Om midsommar råkar bli ett extra trevligt minne med en extra rolig fest, så är det fint, men det går lika bra att "ligga på soffan och duga" och ha den där festen en helt annan dag. Det går också bra att ge mor en ros andra dagar än just "mors dag"... Nyårsafton är bara en dag av alla andra, att vi sedan råkar byta årtal dagen efter är egentligen mindre viktigt för det är ju vi människor som bestämt det och alla dagar är ju egentligen samma, eller hur?

För exakt tio år sedan föddes Lillagubben, som är killen i grön t-shirt på bilden. Den midsommaraftonen blev en riktig fest och den kommer jag aldrig i hela livet att glömma. Bilden togs sommaren 2004 då jag gjorde ett kajakreportage för "Vi föräldrar" och bilden är tagen av Maria Grandelius, en väldigt duktig fotograf. Så kan man också göra på midsommar. Slå upp ett tält någonstans och njuta av vindens sus utanför...


Därför hoppas jag att du som läser här idag, vare sig du skall göra något speciellt eller du inte skall göra något speciellt utan bara njuta av att vara ledig - får en bra dag. Och glöm inte att du är precis lika bra och speciell vare sig du går på fest eller inte.

Förresten, själv skall jag sitta i mitt växthus och duga och bara njuta av regnet som kommer i eftermiddag. Det blir finfint, det!


Kram
3 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…