Över- eller underdiagnostisering?

Jag får ofta mejl från föräldrar och lärare. Det här mejlet fick jag för ett tag sedan av en förälder. 

Många människor ifrågasätter att så många barn och ungdomar får diagnos nu mera. Nu senast kan man läsa några sådana inlägg efter Victoria Quarnströms och min debattartikel på Svt-Debatt. Jag tror att det är, precis som David Eberhard sa under adhd-debatten på Svt Debatt i våras att människor med adhd har varit så underdiagnostiserade under lång tid att det inte är konstigt att det upplevs som väldigt många nu, när man börjar se svårigheterna och förstå vad det är. Tänk om vi kunde komma dit att vi kunde hitta barnen redan som små då föräldrarna ser saker och kanske söker hjälp. Tänk om man kunde hitta så bra "verktyg" att barn fångas upp tidigt och får hjälp tidigt så de slipper alla år av misslyckanden, så som mamman beskriver. 

"Hej Malene antar att du får många liknande mail men jag vill ändå maila och tacka dig för allt du skriver om NPF, jag har läst din bok är jag normal mamma, två gånger en gång innan vår dotter fick diagnosen ADHD och nu en gång 1½ år efter att hon fått den. Båda gångerna har jag blivit mycket berörd, men första gången jag läste den gick det väldigt fort, jag blev så ivrig för att läsa vidare eftersom det var så mycket som stämde med vår dotter. Den här gången jag läser den, gör det på ett sätt lite ondare för jag kan fortfarande känna en sorg över diagnosen eller framförallt att ingen fattar. Få förstår trots att hon har en diagnos. det är nästan ingen som tror att hon har en diagnos eftersom hennes hyperaktivitet mest syns i hemmet, det som syns ute bland kompisar och så tolkas nog mest som hårdhänthet och ouppfostrad av vissa. ADHD ska ju vara en hyperaktiv jobbig pojke, inte en osäker flicka som fladdrar med händerna..."

"...Visst hade vi tidigare varit i kontakt med BUP och barnpsykolog flera gånger tidigare, första gången då hon var 4. Men det var ingen som föreslog en ADHD-utredning (trots att vi påtalade det lite vagt redan när hon var 4 för hon var så aktiv). Men senare vid kontakten med BUP berättade jag om mina tankar och då tog det inte lång tid innan hon fick diagnosen, förvisso hade vi haft kontakt med dem flera gånger tidigare, men det var ingen som föreslog en ADHD-utredning utan det kom från min sida. Det var till och med så att jag fick gå i terapi under en tid för att jag var så slut och de trodde att Xx´s svårigheter berodde på en trött mamma.. "