Fortsätt till huvudinnehåll

Sockertrådsbarn och struktur

Jag skrev om "sockertrådsbarn" för inte så länge sedan. Barnen som har svårt att anpassa sig till nya situationer, som har svårt med de exekutiva funktionerna, som är gränsöverskridandet, som blir arga lätt. Barnen som på många sätt är motsatsen till de elastisk gummibands barnen. Barn som, liksom sockertråd, går mitt itu vid ansträngningar som vi andra kan tycka är små och obetydliga.

Vi pratar om nyttan och det viktiga med att ha struktur och att hålla sig till den för de barnen som så lätt går sönder. Tyvärr möter jag alldeles för ofta människor som tror att struktur är lika med rigida regler och tydliga gränssättningar. Regler som är till för barnet kan istället bli ett hinder för det. Struktur som skulle underlätta, försvårar istället eftersom man tror att man måste hålla sig till strukturen vad som än händer - "för barn med npf-svårigheter mår bra av struktur".
En del barn är lika elastiska som "Uppskjutet" på Liseberg, eller  åtminstone nästan lika elastiska och lika glada när de får åka just den...
Struktur är bara bra när det fungerar för barnet och regler är bara till för att underlätta för barnet. När det blir motsatt effekt är det hög tid att se över struktur och regler.

"Gummibandsbarnet" förstår när hon skall lugna ner sig, när hon kan prata, när läraren håller på att bli arg - för det mesta. Där är struktur och regler också viktigt och det är sällan man måste frångå det man bestämt eftersom barnet ofta accepterar det som händer.

"Sockertrådsbarnet" reagerar på något som händer eller något som vi gör och strukturen som vi planerat raseras som ett korthus på en sekund. Vi säger "stopp", "sluta" och förväntar oss att barnet skall lyda när vi sätter gränser, men regler och struktur är bara till nytta när det fungerar. Barnet blir argare när vi sätter gränser. Barnet gör inte som vi tänkte oss. Barnet gör "fel".

Eller inte.

"Sockertrådsbarnet" reagerade på något som hände. Impulsen kom in och reaktionen gick rakt ut. Situationen blir kaotisk. Då gäller det att hitta andra sätt att lösa det på än den planerade strukturen och de gamla reglerna.

Backa bandet och lyssna efter varför det blev fel."Sockertrådsbarn" kan förklarar om de blir lyssnade på, om de förstår att vi vill hjälpa och de barnen, precis som sina elastiska kamrater, vill göra rätt - om de kan.

Hitta en struktur och ha regler, men var beredd på att förändra så inte den sköra sockertråden går mitt itu för då kan det vara för sent och spiralen dyker neråt.
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…