Fortsätt till huvudinnehåll

Snällt brev till Arga Snickarn

Hej!
Jag skrev ett brev till dig i april, men det verkar inte som om du läste det eller tog till dig något av vad jag skrev att döma av senaste avsnittet av "Arga Snickaren", så jag gör ett nytt försök.

Det är fint av dig att du åker hem till människor som lever i ständig kaos. Jag tror att du gör det för att du har ett hjärta som slår lite extra för utsatta människor och jag tror att ditt team jobbar med dig just för att de vill hjälpa utsatta människor. Det lyser lite igenom programmet, tycker jag och det är fantastiskt bra. (Se senaste programmet när Sofie får hjälp här).

Ni hjälper människor som har svårt med att hålla ordning, att hålla tiden, att hålla igång ett projekt och slutföra det innan man kliver in på nästa. Människor som vill att det skall vara fint och ordning ungefär som de allra, allra flesta av oss önskar, men som inte klarar det.

Det stora problemet med programidén är att du hjälper människor att snickra och få ordning på sitt hus, men att du samtidigt inte förstår att de väldigt ofta också behöver annan hjälp. Sofie, som lever i ett fullständigt kaos där ingenting fungerar i hennes hus, där hon rivit ut saker utan att slutföra projektet, gång efter gång efter gång behöver hjälp på fler sätt än snickrandet.

När du säger "du lyssnar ju inte" eller "du måste väl kunna säga en tid för när du är klar med detta", så kränker du henne. Hon säger flera gånger i programmet att hon inte kan förhålla sig till tid, att hon är "sifferdyslektiker". Hon ger så många ledtrådar till var som är svårt för henne, men du, Arge Snickarn DU LYSSNAR INTE PÅ HENNE.

Hade du lyssnat till henne och tagit till dig det hon sagt, då hade du verkligen kunnat hjälpa henne. Du hade kunnat ge henne hjälpmedel för att fixa att bygga vidare och fixa vardagen efter att du och ditt team åkt iväg med alla era lastbilar. Du hade kunnat satsa lite mindre på flådiga detaljer som kostar pengar och lagt de pengarna på hjlälpmedel. Tidshjälpmedel finns och det skulle Sofie behövt, istället för glasskålar eller zebramatta.  Griffeltavla satte designern upp mellan hallen och köket och sa "det här är en kul grej för barnen". Tänk om hon vetat hur hon skulle hjälpa Sofie att strukturera upp sitt liv med hjälp av just sådana saker som till exempel en griffeltavla. Så som du strukturerar upp ditt liv i din hjärna, behöver många människor hjälp med att göra - på väggen eller vid datorn - för att få livet att gå ihop.

Tänk om ni visste lite mer om varför människor bor som Sofie bodde. Då hade du alldeles säkert slutat skrika på henne och slutat bli frustrerad när hon inte gör som du tänker dig. Då hade du förstått varför och då hade du kunnat acceptera henne för den hon är och hjälpa henne där hon stod, istället för att tala om för henne vad hon BORDE kunna göra och vad hon är VÄRDELÖS på. Då hade hon sluppit bli deprimerad och kanske kunnat vara stolt över sig själv istället.

Precis som det är för alla människor med svårigheter, om vi förstod och accpeterade och slutade tala om vad de BORDE klara av och tala om vad de är VÄRDELÖSA på. Då hade flera människor mått bättre. Alla vill nämligen lyckas, Arga Snickarn, även de som inte kan förhålla sig till tid och/eller har förmågan att slutföra ett projekt som de startat.

MVH
Malene Larssen
11 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…