måndag 3 december 2012

Om drömmar som alldeles för ofta går i kras

Jag kände en tjej som hade så svårt för att förklara vad hon tyckte var svårt. En gång åkt jag upp till henne för att "översätta" vad hon sa, så att försäkringskassatjänstemannen och socialtjänstemannen skulle förstå vad det egentligen var som hon sa. Det var lite som att de pratade två helt olika språk.

De frågade om tjejen kunde tänkas börja arbeta på ett ställe och om hon trodde att det skulle gå bra.
Tjejen sa "ja", men visste inne i sig själv att hon inte skulle orka. Jag fick översätta vad hon ville ha sagt, för hon kunde inte själv. Hon ville inte att de där tjänstemännen bakom skrivbordet skulle se henne som en "looser" för hon var ju inte det - om hon bara fick göra saker som fungerade för henne, i den mängd hon orkade.

Jag känner en kille som säger "visst, det kan jag göra" så fort vi ska diskutera uppgifter han kan göra. När det väl är dags att göra uppgifterna är det däremot väldigt svårt att få någon av dem gjorda. Med enda resultat att han känner sig mer värdelös än han innan.

Jag känner en tjej som vill röra på sig, som älskar att röra på sig och som drömmer om att hitta någon idrottsform som passar henne. Hon kommer med förslag, men när det väl sätter igång tappar hon orken väldigt fort och det är lätt att omgivningen blir frustrerad och hon ytterligare en gång känner sig misslyckad.

Jag känner så många människor som har det som de tre ungdomarna jag precis berättat om. Man vill, man drömmer, man hoppas, man önskar - innan - sedan när det är dags så går allt i kras, folk blir frustrerade och arga bara för att det är så förbenat svårt att få till det.

Hur kan man göra för att hjälpa till?

Man kan tolka och försöka förstå vad som egentligen sägs. Man kan stötta och hjälpa till, förenkla och förtydliga.

När det ändå inte fungerar så kan man också stanna upp i de önskningar som finns och titta på dem och fundera på tilllsammans "vad skulle du orka precis just nu, vad av detta kan vi göra om vi börjar exakt nu och inte sedan, om en timme, om en dag, om en vecka. Just nu. Vad orkar du nu?"

För det är där ungdomarna behöver vara. Jämföra med just nu och inte imorgon. Imorgon kan man ta ner månen om det är så, men idag just nu blir det mer konkret och därmed lättare att fundera över vad man faktiskt orkar - inte vad man orkar imorgon, men just nu.

Det är svårt det där med förväntningar och förhoppningar och därför måste vi som finns bredvid och så småningom de som behöver hjälp hitta lösningar så att misslyckandena blir så få som möjligt.

För övrigt 1; tycker jag att det är väldigt märkligt att människor med diagnoser inom det autistiska spektrat har tillgång till personkrets 1 och därmed med stöd och förståelsen, habilitering etc (som min dotter då) i motsats till personer som "bara" har adhd. De får per automatik, även om det finns personer i den gruppen som behöver oerhört mycket stöd, inte tillhöra personkrets 1 utan personkrets 3 och det tycker jag är väldigt orättvist. Alla borde få tillgång till det de behöver. Man borde sluta se på diagnoserna och istället se på svårigheterna, tycker jag och så skulle man ge mer stöd till alla inom npf-området eftersom de faktiskt behöver det!

För övrigt 2; snöar det i Göteborg idag. Det är så vackert!

För övrigty 3; Christopher Gillbergs föreläsning om ESSENCE på Draken i Göteborg ligger ute nu. Lyssna och lär här.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hallå där,
Ja, suck..... det är ett hån mot barnen med ADHD att deras funktionshinder inte klassas som ett funktionshinder. Skandal och skäms på er till alla bestämmande politiker och myndigheter från en mamma som får stånga sin panna blodig för att få hjälp för mitt barn som "bara" har diagnosen ADHD.
Morrise

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...