Fortsätt till huvudinnehåll

Om drömmar som alldeles för ofta går i kras

Jag kände en tjej som hade så svårt för att förklara vad hon tyckte var svårt. En gång åkt jag upp till henne för att "översätta" vad hon sa, så att försäkringskassatjänstemannen och socialtjänstemannen skulle förstå vad det egentligen var som hon sa. Det var lite som att de pratade två helt olika språk.

De frågade om tjejen kunde tänkas börja arbeta på ett ställe och om hon trodde att det skulle gå bra.
Tjejen sa "ja", men visste inne i sig själv att hon inte skulle orka. Jag fick översätta vad hon ville ha sagt, för hon kunde inte själv. Hon ville inte att de där tjänstemännen bakom skrivbordet skulle se henne som en "looser" för hon var ju inte det - om hon bara fick göra saker som fungerade för henne, i den mängd hon orkade.

Jag känner en kille som säger "visst, det kan jag göra" så fort vi ska diskutera uppgifter han kan göra. När det väl är dags att göra uppgifterna är det däremot väldigt svårt att få någon av dem gjorda. Med enda resultat att han känner sig mer värdelös än han innan.

Jag känner en tjej som vill röra på sig, som älskar att röra på sig och som drömmer om att hitta någon idrottsform som passar henne. Hon kommer med förslag, men när det väl sätter igång tappar hon orken väldigt fort och det är lätt att omgivningen blir frustrerad och hon ytterligare en gång känner sig misslyckad.

Jag känner så många människor som har det som de tre ungdomarna jag precis berättat om. Man vill, man drömmer, man hoppas, man önskar - innan - sedan när det är dags så går allt i kras, folk blir frustrerade och arga bara för att det är så förbenat svårt att få till det.

Hur kan man göra för att hjälpa till?

Man kan tolka och försöka förstå vad som egentligen sägs. Man kan stötta och hjälpa till, förenkla och förtydliga.

När det ändå inte fungerar så kan man också stanna upp i de önskningar som finns och titta på dem och fundera på tilllsammans "vad skulle du orka precis just nu, vad av detta kan vi göra om vi börjar exakt nu och inte sedan, om en timme, om en dag, om en vecka. Just nu. Vad orkar du nu?"

För det är där ungdomarna behöver vara. Jämföra med just nu och inte imorgon. Imorgon kan man ta ner månen om det är så, men idag just nu blir det mer konkret och därmed lättare att fundera över vad man faktiskt orkar - inte vad man orkar imorgon, men just nu.

Det är svårt det där med förväntningar och förhoppningar och därför måste vi som finns bredvid och så småningom de som behöver hjälp hitta lösningar så att misslyckandena blir så få som möjligt.

För övrigt 1; tycker jag att det är väldigt märkligt att människor med diagnoser inom det autistiska spektrat har tillgång till personkrets 1 och därmed med stöd och förståelsen, habilitering etc (som min dotter då) i motsats till personer som "bara" har adhd. De får per automatik, även om det finns personer i den gruppen som behöver oerhört mycket stöd, inte tillhöra personkrets 1 utan personkrets 3 och det tycker jag är väldigt orättvist. Alla borde få tillgång till det de behöver. Man borde sluta se på diagnoserna och istället se på svårigheterna, tycker jag och så skulle man ge mer stöd till alla inom npf-området eftersom de faktiskt behöver det!

För övrigt 2; snöar det i Göteborg idag. Det är så vackert!

För övrigty 3; Christopher Gillbergs föreläsning om ESSENCE på Draken i Göteborg ligger ute nu. Lyssna och lär här.
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…