tisdag 4 december 2012

Om att vara vuxen

Jag pratade med en liten kille igår. Frågade hur han tyckte att det gick på eftermiddagsaktiviteten han går på en gång i veckan. Han sa;

- Ledarna är asbra, du skulle bara se dem, Malene. Han som är bäst på att göra volter, han är också den snällaste. Han skäller ALDRIG på oss!

- Hur gör han när han säger till er, då?

- Han säger att "nu får ni sluta prata annars blir det så lite tid kvar att träna på".

- Vad gör ni då?

- Vi slutar.

Konstigt det där egentligen att vi vuxna så ofta annars använder oss av hot och skäll för att få barnen att "lyda", av rädsla och av underkastelse. Vilken vuxen skäller någonsin på en annan vuxen så som hen skäller på sitt barn eller på sin elev ibland?

Hur gör du? Klarar du av att resonera? Hur var det för dig när du växte upp? Fick du skäll då? Berätta gärna!

När du klarar av att resonera om saker med ett barn som gör dig frustrerad, utan att hota eller skälla då är du vuxen. Sagt av en som inte alltid lyckas vara vuxen, men som jobbar på det varje dag...:)

Inga kommentarer:

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...