Fortsätt till huvudinnehåll

En till om kost

Jag skrev om mina tankar kring kost och npf-svårigheter igår. Både här på mejlen och på facebook har några av er kommenterat kring detta och då framförallt era egna erfarenheter av att inte ändra i kosten eller erfarenheter av att ha ändrat i kosten.

Det är ju så att olika människor reagerar olika på kost. För en del blir livet till en stor förändring när man tar bort kolhydrater, gluten och mjölk från maten, för andra blir det ingen skillnad. (För några fungerar det väldigt bra med medicin, andra märker ingen skillnad) Åter andra har en så pressad livssituation och/eller har barn som det är/känns fullständigt hopplöst att ändra i kosten eftersom barnet bara äter några få livsmedel som det är  och det kan vara nog så traumatiskt att då ta bort en av de få livsmedel som barnet för tillfället vill/kan äta. 

Vad jag försöker belysa så ofta det går här på min blogg är just det att det ser olika ut för olika människor och att vi måste acceptera och respektera olika människors val. Det är så lätt att man tänker "så gör inte jag alltså är det fel" eller "om de bara hade gjort så, så hade deras liv blivit jättebra". 

Så är det ju inte. Ingen av oss människor har full räckvidd att kika in på någon annans liv. Det är många, många, många parametrar som leder fram till att någons liv ser ut på ett speciellt sätt. Därför blir en ensidig beskrivning i form av t ex "bara du tar bort gluten- och mjölkprodukter ur maten så kommer livet att bli mycket enklare för er" ofta förödande för människor. Om man inte gör det där som det står i tidningen om - så är man en mycket dålig förälder. Så kanske man gör det där som det står i tidningen och det ändå inte blir något resultat... Vad gör man då för fel!?

Missförstå mig inte. Jag är säker på att många av oss människor skulle må mycket bättre med mer "nyttig" kost, mer motion, mer positiva tankar, fler stunder till återhämtning etc, etc. Problemet är att när man lägger det som en förklaring till att människor har det svårt - så skuldbelägger man människor som redan kämpar med så mycket. 

Därför: Prova gärna att äta alternativ kost. Att ta bort gluten. Att ta bort mjölk. Att sluta äta kolhydrater. Eller något annat alternativ. Fortsätt forska på det och allt annat som kan tänkas underlätta för människor som har det tufft! 

Men.

Sluta skuldbelägg människor som redan har det tufft som det är. 

Trevlig helg!

(Förresten, om jag inte kommenterar eller skriver något här eller på facebook så får ni ha fördragsamhet med det - jag har helt enkelt inte tillräckligt många timmar per dygn, som det ser ut just nu).
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…