Fortsätt till huvudinnehåll

Kost och npf-svårigheter


Det diskuterades kost och npf-svårigheter på jobbet häromdagen. Någon hade läst en artikel om hur mycket "bättre" man blir om man har npf och börjar äta gluten- och laktosfri kost. Jag har läst några artiklar i det där ämnet och jag har kikat i den danska boken om familjen som helt la om sin kost och därmed "befriade" sin son från autism...

En artikel från februari förra året (det här poppar upp med jämna mellanrum i media och nu var det ett tag sedan sist) berättar att en forskarundersökning pekar på att barn med adhd kan få lindrigare svårigheter om de äter allergifri mat. En grupp barn fick äta en diet bestående av ungefär 10 livsmedel som är minst allergena. En annan grupp fick äta som vanligt. Efter fem veckor av dietmat kunde man konstatera (i den här enda undersökningen kanske bäst att tillägga) att väldigt många av de barnen som fått 10 livsmedel att kalasa på under fem veckor så hade många "adhd-symtom" lindrats.

I resten av artikeln beskriver journalisten ett aktivitetscentrum för människor med npf där man är noga med att deltagarna får "nyttig" mat (vad nu det är, det ser nog lite olika ut i olika länder det där, jo jag vet egentligen, långsamma kolhydrater, fiberrik kost, sockerfri mat bland annat). Där kunde man konstatera att deras deltagare mår "mycket bättre" när de inte äter "makaroner och ketchup".

Artikeln blandar ihop äpplen och pärorn. Därmed blandar människor som läser artikeln också ihop äpplen och päron. Forskarna har inte tittat på "nyttig" kontra "onyttig" mat ("oslarviga" kontra "slarviga" föräldrar...). Man har jämfört hur barn med adhd mår om de äter mat som för nästan alla människor inte framkallar någon allergi. Kanske skulle man kunna dra det så långt att de flesta människor mår bättre av att äta kost som innehåller mindre gluten och lactos? Kanske skulle man kunna säga så att de föräldrar som orkar, förmår att laga sådan mat som inte innehåller gluten och laktos har mycket energi och därmed också mycket energi att hjälpa sitt/sina barn med andra bitar som är svåra i och med autism och/eller adhd/add? 

Diet på 10 livsmedel är nämligen näst intill omöjligt att hålla, om man är en familj där ingen är hyperallergisk mot all annan mat (jo, jag har träffat en sådan familj när jag gjorde ett reportage åt en tidning, tio livsmedel blir väldigt begränsande och det var ingen rolig vardag de hade, kan jag lova, efter att ha träffat den familjen).

Vad som händer, när man läser artikeln som jag refererar till och inte har någon kunskap om npf-diagnoser?  Att man lätt missuppfattar det som står och tolkar in det lite fel.

Man tror helt enkelt att bara föräldrarna till barn med add/adhd/autism/aspergers slutar ge sina barn makaroner och ketchup till middag så blir barnen "fria" från sin diagnos.

Trots att jag precis beskrivit hur svårt det är att laga mat på tio livsmedel så måste jag ändå skriva detta:

Tänk om det varit så enkelt att det bara varit att lägga om kosten så slapp man allt det jobbiga det innebär att ha en hjärna som fungerar lite annorlunda jämfört med "majoritetsmänniskorna" (alltså dem med en typ av hjärna som det finns flest avi världen)!

Ibland blir man lite utmattad, som när man försöker få människor att förstå och som att jobba väldigt mycket. Tur att det är dags för aerobicsträning i eftermiddag så jag kan ladda lite energi...! 

5 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…