Fortsätt till huvudinnehåll

Om tid, ålder och mognad

Så här dag ett på det senaste året i kalendern kan det kanske passa att skriva något om just tideräkning och ålder och vad det kan ställa till det för alla som inte utvecklas i samma takt som man liksom räknat att man skall göra.

Vi är så fokuserade på tid och på ålder här i västvärlden. Att passa tiden. Att vara i tid. Att förstå tid och kunna förhålla sig till tid är därför oerhört viktigt för att lyckas och för att passa in i samhället. Att det ofta är svårt för människor med npf har jag skrivit om förr så det lämnar jag i det här inlägget.

Att passa in i "sin" ålder är också något som jag tagit upp tidigare, men det är något som är svårt och samtidigt väldigt viktigt för att bli accepterad för att ha möjlighet att få och behålla kompisar och för att lyckas med saker i livet.

Att "vara sju" när man är sju kalenderår fyllda är viktigt, men inte alltid lätt, för att passa in.

För barn som växer upp med en ryggsäck av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir tiden ofta svår både när det gäller att förstå och kunna förhålla sig till tid, men också i den meningen att "vara" så gammal som man är enligt kalendern. Man brukar säga att barn med npf mognar ungefär 30 % senare än sina jämnåriga. Den som har lite matematiska kunskaper förstår att ju äldre barnet med npf-svårigheter blir, desto svårare blir det för det att hänga med i jämnårigas utveckling.

Jag vet många föräldrar som bävar inför deras barns artonsårsdag då de inte längre har något inflytande över t ex vilka lån barnet tar eller att man inte längre vet vilken behandling eller vilka mediciner barnet får, eftersom barnet kanske faktiskt bara mognadsmässigt är tolv-tretton år.

Lägerverksamhet, stödinsatser, körkortsprövning o s v, o s v. Det finns så många bitar som inte är självklara när man mognar senare än jämnåriga. Det är inte lätt att veta hur man skall göra, därför är det så viktigt att fundera över det och diskutera det. För att göra det så bra som möjligt!

Att vara med i en sportförening och träna/tävla med barn som är jämnåriga fysiskt, men som går om med hästlängder i den sociala mognaden är inte lätt. Det är antagligen en av anledningarna till att så få barn med npf-svårigheter idrottar i någon idrottsförening.

Jag och sonen väntar in det nya året genom att njuta av nyårsraketerna.


Att gå i skolan och få mycket stöd när man går i grundskolan, där stödet börjar minska i de högre årskurserna för att sedan nästan avta när man kommer till gymnasiet är ju bakvänt när man tänker på att glappet i mognad till jämnåriga, faktiskt kan vara som störst när man är i de sena tonåren.

Ja, tid och ålder är inte lätt för någon att förhålla sig till. Varje nytt år tycker jag är lite läskigt att förhålla mig till innan jag vänjer mig så förmodligen kommer jag att vänja mig vid att uttala och skriva 2013 också - vad tiden lider.

Gott nytt 2013!
4 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…