Vi spelar "rundbadminton" i idrottsgruppen. Vi har bänkar på mitten av salen och barnen har var sitt badmintonrack. Vi slår på bollen och sedan gäller det att byta sida snabbt för att vara beredd när bollen singlar ner igen. Vi missar ofta, men det gör inget. Vi tar upp bollen och fortsätter köra. Ingen vinner. Ingen åker ur heller.
Killen som har svårast att ta motgångar stannar upp i spelet och säger;
- Kan vi inte köra med prickar så den som har tre prickar får gå och sätta sig?
Jag svarar;
- Men det känns så tråkigt att vara den som åker ut, tycker du inte. Är det inte bättre att spela så bra man kan hela tiden istället?
- Jo, jag tänkte inte på det, att det känns tråkigt att åka ut.
Jag tänkte på rundbadnintonen och det faktum att den som är sämst i något alltid skall åka ut först när jag såg en gammalt avsnitt av "Biggest loser" härom veckan. (Det är helt makalöst vad några lyckats gå ner i vikt de veckorna de tävlar, jag hoppas att de lyckats hålla dieten nu när tävlingen är över). Den som gick ner procentuellt minst i vikt fick åka hem varje vecka -
men,
men,
är det inte den som missar flest bollar i badminton och den som går ner minst procentuellt i vikt som behöver vara kvar - och träna på att träffa badmintonbollen och på att gå ner i vikt...
Skolan får besök av av Immanuel Brändemo idag, som skall föreläsa i eftermiddag. Det ser jag mycket fram emot! Läs gärna Immanuels intressanta blogg här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar