Fortsätt till huvudinnehåll

Svenny Kopp och osynliga barn

Om man har en elev eller ett barn med svårigheter som betecknas adhd utan hyperaktivitet (add) med eller utan autismspektrumstörning behöver man, som jag ser det, annan information än om man har ett barn med adhd.

Varför det, kanske du undrar. Jo, för att svårigheterna kan vara de samma på insidan, men de kan se så annorlunda ut på utsidan.

Har du kunskap om adhd och vad det innebär så hittar du förmodligen de barnen och förmodligen hade du hittat dem även utan kunskap om adhd eftersom barn med adhd hittas, eftersom de syns för det mesta. Förmodligen hade du inte förstått dem eller mött dem på rätt som, om du inte haft kunskap om deras svårigheter, så är det nog. Men du hade hittat dem. De syns och hörs och därför måste vi som pedagoger försöker hitta sätt att hjälpa dem på, så att övriga elever i klassen kan få arbetsro.

Vi kanske inte hjälper dem på rätt sätt alla gånger - men vi ser dem och vi försöker hjälpa dem.

Med barn/elever utan den hyperaktiva delen fungerar det tyvärr alldeles för sällan att vi ser dem i klassrummen. De barn som är hypoaktiva hittas senare och då har man ofta utvecklat andra svårigheter så som tvång, fobier, ångest, självskadebeteende o s v.

Vi måste lära oss mer om hur vi möter barn/elever med npf-diagnoser och vi måste lära oss att se barnen/eleverna med npf-svårigheter som inte är hyperaktiva. Det är livsviktig! Svenny Kopp pratar om det på en föreläsning hon hade i september. Den är lärorik, hennes föreläsning. Se den gärna här.

Vill du veta mer/känner du en pedagog som vill veta mer? Tipsa gärna om föreläsningen där vi pratar barn som är hypoaktiva med add och eller autismspektrumstörning. Lär mer om den här. Sprid gärna länken vidare. Tack!




Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…