Jag har gått och sugit på karamellen hela dagen, under tiden som jag varit med Lillebror på pingismatch och på Aerobicpass med mig själv. Jag har sugit och funderat mycket på vad jag egentligen tyckte om föreställningen och vad den gjorde och vad Måns Möller kände...
 |
| Föreställningen var på Draken i Göteborg. Lokalen var fullsatt och Måns var heltaggad när han kom in i lokalen. |
Jag kände igen mig i så mycket han berättade, om tunnelseendet och detaljminnet när utredningen var klar och samtalet med experterna rullade på. Jag kände igen mig i sorgen och frustrationen över att inte ens barn blir mottagen som de andra, inte blir bjuden på kalas, ensamheten och frustrationen över att de andra föräldrarna inte förstår att de måste se till att även barnet som inte följer mallen blir bjuden på kalas. Och så kände jag igen mig i glädjen när det fungerar, när barnet hamnar rätt och får en KALASINBJUDAN.
Det var en bra föreställning, men eftersmaken blir att jag tänker att Måns Möller skulle få vara ensam med sin sorg och arbeta sig lite längre igenom den innan han berättar om den - fast å andra sidan. Jag kände igen mig i det också - att föreläsa när sorgen fortfarande bankar på porten varje dag och kanske är det att berätta och sprida kunskap läkande det också.
För publiken som var brokig, det fanns de som kom för komikern Måns Möller och så fanns det de som kom för pappan till ett autistiskt barn, Måns Möller, var inte besvikna efteråt, det är jag säker på.
3 kommentarer:
Han var så rolig. Lite mer "vanligt" material än jag trodde men såhär efteråt blev det en helhet med dagsscheman osv. Det var värt 22 mil!
Jag har inte sett den här showen med Måns Möller, men jag såg när han var på Nyhetsmorgon i fyran för att berätta om den.
Det var en väldigt rörande intervju. I början så sa han väl att det går att skämta om allt osv men när han började prata om sin son så kände nog dom flesta som har barn med diagnoser inom autismspektrat igen sig och det var tydligt att Måns Möller kände väldigt starkt för problematiken kring att ha ett barn med autism.
Jag blev väldigt rörd av inslaget och det var starkt av honom att sitta i tv och prata om det här känsliga. Modigt också, av en känd och etablerad komiker att sätta upp en show som handlar om något så svårt.
Men det behövs sådana som Måns Möller! Vi behöver prata om funktionshinder ute i samhället. Prata mycket, om skäms-stämpeln någonsin ska försvinna från allt som har med psykiatriska diagnoser att göra, då måste vi alla hjälpa till och prata.
Jag såg honom också när han var på Nyhetsmorgon och det var då jag bestämde mig för att jag skulle se hans show, att sedan skolan bjöd på föreställningen var ju bara "grädde på moset". Det är som du säger, vi måste bli fler som pratar om det och vi måste prata mer om det!
Skicka en kommentar