Fortsätt till huvudinnehåll

Måns Möller och autism

Jag åkte spårvagnen in till Järntorget igår. Jag och mina kollegor från skolan hade beställt biljetter till Måns Möllers föreställning "Jävla pajas - det här snackar du inte bort".

Jag har gått och sugit på karamellen hela dagen, under tiden som jag varit med Lillebror på pingismatch och på Aerobicpass med mig själv. Jag har sugit och funderat mycket på vad jag egentligen tyckte om föreställningen och vad den gjorde och vad Måns Möller kände...
Föreställningen var på Draken i Göteborg. Lokalen var fullsatt  och Måns var heltaggad när han kom in i lokalen. 
Måns Möller är en av mina favoritkomiker. Jag gillar verkligen hans folkliga, enkla stil och hans sätt att driva med sig själv. Vi var många, förväntansfulla i lokalen och det var roligt, verkligen jätteroligt på många ställen under föreställningen. Det som gjorde det så svårt för mig var nog att jag led lite med Måns. Jag tyckte mig se en komiker som var glad och skojade samtidigt som han skulle sprida lite kunskap och förståelse om frågor som rör människor med autism, samtidig som jag såg en pappa som fortfarande kämpade med sin sorg.

Jag kände igen mig i så mycket han berättade, om tunnelseendet och detaljminnet när utredningen var klar och samtalet med experterna rullade på. Jag kände igen mig i sorgen och frustrationen över att inte ens barn blir mottagen som de andra, inte blir bjuden på kalas, ensamheten och frustrationen över att de andra föräldrarna inte förstår att de måste se till att även barnet som inte följer mallen blir bjuden på kalas. Och så kände jag igen mig i glädjen när det fungerar, när barnet hamnar rätt och får en KALASINBJUDAN.

Det var en bra föreställning, men eftersmaken blir att jag tänker att Måns Möller skulle få vara ensam med sin sorg och arbeta sig lite längre igenom den innan han berättar om den - fast å andra sidan. Jag kände igen mig i det också - att föreläsa när sorgen fortfarande bankar på porten varje dag och kanske är det att berätta och sprida kunskap läkande det också.

För publiken som var brokig, det fanns de som kom för komikern Måns Möller och så fanns det de som kom för pappan till ett autistiskt barn, Måns Möller, var inte besvikna efteråt, det är jag säker på.

Kommentarer

Jennie sa…
Han var så rolig. Lite mer "vanligt" material än jag trodde men såhär efteråt blev det en helhet med dagsscheman osv. Det var värt 22 mil!
Lagissi sa…
Jag har inte sett den här showen med Måns Möller, men jag såg när han var på Nyhetsmorgon i fyran för att berätta om den.
Det var en väldigt rörande intervju. I början så sa han väl att det går att skämta om allt osv men när han började prata om sin son så kände nog dom flesta som har barn med diagnoser inom autismspektrat igen sig och det var tydligt att Måns Möller kände väldigt starkt för problematiken kring att ha ett barn med autism.

Jag blev väldigt rörd av inslaget och det var starkt av honom att sitta i tv och prata om det här känsliga. Modigt också, av en känd och etablerad komiker att sätta upp en show som handlar om något så svårt.
Men det behövs sådana som Måns Möller! Vi behöver prata om funktionshinder ute i samhället. Prata mycket, om skäms-stämpeln någonsin ska försvinna från allt som har med psykiatriska diagnoser att göra, då måste vi alla hjälpa till och prata.
Jag såg honom också när han var på Nyhetsmorgon och det var då jag bestämde mig för att jag skulle se hans show, att sedan skolan bjöd på föreställningen var ju bara "grädde på moset". Det är som du säger, vi måste bli fler som pratar om det och vi måste prata mer om det!

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

"Bakbind inte lärarna"

På GP´s ledarsida skriver man idag att lärare måste få möjlighet att ta ut stökiga elever ur klassrummet. Att man, som man gör i England måste ha mer konsekvenser att ta till i skolans värld. Läs ledaren här. Kritiken mot Bo Hejlskov Elvén skiner lite lätt igenom i artikeln. Man tror helt enkelt inte helt på vad psykologen Hejlskov predikar runt om i landet för lärare och andra människor som arbetar med människor i beroende.

Jag kan förstå att man som journalist tänker att jag som lärare vill ha redskap för att stoppa jobbiga situationer när de uppkommer i mitt klassrum. Att jag behöver konsekvenser! Men konsekvensbemötande fungerar bara på elever som klarar av att tänka, inte bara i nutid och dåtid, men framförallt i framtid. Därför är konsekvenspedagogik värdelös. De elever som vi uppfinner konsekvenserna för - klarar inte av/har inte förmåga att förstå konsekvenserna.

Konsekvensbemötande är det enklaste sättet att bedriva pedagogik på. I sin sämsta form kan man också kalla det för …

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…