Det borde inte finnas ett enda hemmasittande barn!
Men jag kan se att det inte är helt lätt att lyckas, att hitta, att förstå, att stödja, att avhjälpa och hjälpa till skolan. Det är svårt att hjälpa ett barn som har svårigheter, men vi får inte ge upp förrän vi hjälpt barnet. Det är svårt att hjälpa ett barn som har svårigheter, där kanske andra i familjen också har diagnoser, men vi får inte skuldbelägga familjen. Vi får också förstå att det är svårt att hjälpa. Jag sitter på möten där många människor är inblandade i ett och samma barn/ungdom. Jag kan se att de ofta vill hjälpa, men att det inte alltid blir helt bra - för att det är så svårt.
 |
| Solen sken stundtals över oss i skidspåret. Jag och Storkusinen hade tid att kika på sms och fotografera medan morfar och Lillkusin kämpade på lite efteråt. Lillkusinen hade sin mammas skidor som var ALLDELES för långa så hon kämpade väldigt bra bara att hon inte gav upp och kan runt de 4 kilometer vi körde! |
Vi åkte skidor i Borås igår, jag, min pappa (som är från Norge och alltså ALLTID är sugen på att åka skidor på längden, på tvären och på bredden) och mina två kusinbarn. Vi hade en underbar tur där på Borås skidstadion och vi hade en härlig tur till och från Borås också. Man hinner prata om många och viktiga saker under totalt två timmars bilresa...
Vi kom in på allvarliga saker. Saker som gör tjejerna arga och frustrerade. Jag sa:
- Jag brukar tänka så här att jag ska göra mitt allra, allra bästa och försöka förändra det jag inte tycker är bra, men sedan när jag gjort allt för att förändra men det inte går, då försöker jag acceptera det som är eller blir, för det mår jag bäst av. Kan man tänka så, tror ni?
Varpå det ena kusinbarnet snabbt replikerade:
- Är det lektion nu, Malene?
Som sagt, vi hade en väldigt trevlig dag till och från och i Borås igår:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar