tisdag 19 mars 2013

Om orosanmälan till socialtjänsten

Igår skrev jag om ett inslag på Nyhetsmorgon där bland annat Steffo Törnquist intervjuade två kvinnor som skrivit en bok om "hemmasittare" och en tjej som varit/är "hemmasittare". Hela intervjun var lite konstigt, tyckte jag. Idag när jag fick ett meddelande på facebook av Ann Nolin som startat "Barnpartiet" angående programmet så kände jag att jag nog måste skriva lite mer om det.

Man pratade om när skolor gör och bör göra "orosanmälan" till socialtjänsten. Kvinnorna som skrivit boken tyckte att orosanmälan ofta görs alldeles för sent. Jag tänker att orosanmälan ofta görs på helt fel grunder och med fel tankar i bakhuvudet. Om man sitter på skolan och tänker att den här eleven kommer minsann inte till skolan tillräckligt ofta - vi måste göra en orosanmälan - utan att tänka in familjens situation och vad skolan har för orsak till att det ser ut som det gör - då blir det ofta fel, tänker jag...

Om jag har en elev som under flera år nästan aldrig kom iväg till skolan, men så börjar den eleven på min skola och kommer iväg till skolan, fast inte varje dag och det görs inte så mycket som vi vuxna hade önskat, mamman orkar inte komma på utvecklingssamtal, eleven har redan massor av insatser. Eller en familj där flera av barnen har npf-diagnoser och kanske också någon av föräldrarna har en eller flera diagnoser. Ska man göra orosanmälan då, bara för att deras liv ser annorlunda ut än mitt, för att föräldern inte orkar komma på utvecklingssamtal? Blir det bättre av att göra en orosanmälan, tror man det, att familjen och eleven kan få det bättre och få mer stöd tack vare den då skall man inte tveka att göra det, men först naturligtvis prata med föräldrarna. Ofta blir det tyvärr inte bättre, utan snarare sämre.

Om man utgår ifrån att alla människor vill lyckas så blir det lättare att förhålla sig till saker som är svåra. Om en familj har svårt att få iväg sitt barn till skolan - så beror det på att något är väldigt svårt, uteslut naturligtvis först all form av misshandel, men fundera sedan över vad det är som gör det så svårt.

Att vara en lärare som bryr sig och som ser saker som är svåra hos ett barn är inte alltid helt lätt, men det är en helt annan fråga, faktiskt och den tänkte jag skriva om imorgon.

Igår, när Tilde de Paula började intervjun med den hemmasittande flickan genom att säga att hon aldrig tidigare hört talas om "hemmasittare" att hon trodde att det var "skolkare" så tänkte jag dels att hon borde ha läst på lite innan intervjun och dels att liv kan vara väldigt olika och det är omöjligt att sätta sig in i andra människors upplevelser, men att vi måste vara ödmjuka i det att liv faktiskt kan se väldigt olika ut och att även om liv kan vara olika så kan de vara lika bra.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, man kan ju fundera på om man som elev/föräldrar till hemmasittande barn har större anledning att "ororsanmäla" skolan för att de inte gör något än att skolan gör en orosanmälan för att utreda familjens situation! Som vanligt någon annans fel att det inte funkar för eleven.
Jag är mamma till en som varit hemmasittare till viss del, men som har en stabil familjesituation. Jag hörde aldrig talas om att man skulle se över pedagogiken, arbetsuppgifterna, eller på annat sätt anpassa undervisningen. Det var bara tal om att eleven(mitt barn) skulle skärpa sig, sova mer, inte äta godis eller lunch på mc donalds (vilket i princip aldrig hände-inga pengar till det. Jag som mamma sammankallar alla lärare till ett o samma möte för att prata om pedagogiska strategier och får bara höra sånt här.! Hur får man en 16 åring som inte vill gå i skolan att lägga sig tidigt? När man vet att det då snart blir skola igen? Det känns som ett slag i magen när en lärare insinuerar att man skulle strunta i prata med sitt barn om vikten av att sova, äta rätt o.s.v. när det är ett ständigt pågående samtals ämne hemma! Att man som lärare säger till oss att dennes
tonåringar minsann lägger sig i tid ....Skulle skolan i detta läge ha gjort en orosanmälan så tror jag nog att jag blivit galen! Det eftersom skolan inte lagt ner någon eget engagemang för att lösa problemet utan jag som förälder har frågat efter annat material, haft mejl kontakt (ofta utan respons. Jag har varit vänlig i min framtoning men ändå.....Jag förstår vad du menar Malene med att man inte kan orosanmäla hur lättvindigt som helst när det gäller hemmasittare. För jag tror att ofta ofta är det något i skolan som inte stämmer (fel pedagogik, mobbing eller annat)som gör att man inte orkar gå dit! Ibland även i hemmet förstås men inte alls nödvändigtvis!

Anonym sa...

Jag tycker det du skrivit var intressant. Tycker det är för lätt att göra en anmälan utan att veta orsak,bakgrund eller vad som hänt. Har själv hamnat i den sittsen. Har ett barn som varit SOL placerad, med AD/HD problematik. Så gick morfar bort och skolan gjorde en anmälan då sonens sorg övergick vrede och agrisivitet mot mig som ensamstående mamma. Då tycker man borde inte barnets assistent vara påläst om vad som kan hända vid sorg, när man talar om för denne att morfarn ska dö och att jag kommer behöva hjälp. Nej då väljer skolan att blunda och göra anmälan i stället för att ta reda på fakta. Fasten jag tjöta om att jag behövde hjälp med sonens problematik. Trotts man påpeka för Soc, fd familjehem och skola fick man ingen hjälp,utan stjälpt och min Prins LVU placerad. För att det är så LÄTT att göra en anmälan utan att ta reda på fakta.

maumau sa...

jag hade 50% frÅnvaro,... visst, kefft hemma. men knappast sÅ kefft som i systemet. ingen annan än som vi kommer NÅNSIN inse nÅna saker. visst. jag fick BÄSTA lösningen. friheten o vÄlja gymnasie trots betyg. men d fanns inget stÖd. har vÄnner som oroanmÄlts o blivit offer fÖr livstid av misshandel. sedan fÅtt skulden fÖr d. o orosänmÄlLs-fÖrlorat egna barnen. jag dansar kosmiska dansen pÅ er, apamaras.

RosenRasande sa...

I england har de många hemmasittare, de ordnar undervisning via dator och datorstödd undervisning. Det är bara i Sverige som barn som mår dåligt tvingas gå till skolan. men problemet är att det lätt kan utnyttjas av sk grupper som inte vill att deras barn skall gå i den vanliga skolan.

RosenRasande sa...

I england har man hemmasittare också men där får de utbildning via dator och sk datorstödd undervisning med lärare

Optimisten sa...

Instämmer till 100% med det du skriver. Vi har snurrat runt i systemet i tre års tid nu och de som har burit på en riktig oro är vi föräldrar. Visst, grundskolan visade oro och försökte anpassa så gott det gick, men det var banne mig inga större insatser.. I vårt fall är det uppenbart att det är skolan som står för problemet i och med att vårt barn fick kraftig ångest när det var dags att promenera iväg till skolan. Vad gör man då? Jo, då har man möte på möte och det enda man kan erbjuda är två timmar per vecka med en pedagog utanför skolan under en termin samtidigt som man pratade om "rätten till undervisning". Märkligt. Något annat än orosanmälan behövs, t ex fler alternativ till vanlig skolgång som tyvärr inte passar alla.

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...