Fortsätt till huvudinnehåll

Utanför boxen

Skolan, samhället, ja så gott som hela världen är uppbyggd för att passa "majoritetsmänniskan", alltså oss som det går tretton på dussinet av... För att få ett "minoritetsbarn", ett unikt barn, ett annorlunda barn, ett barn med funktionsnedsättning att ta sig genom skolans kringelikrokiga väg krävs oftare än vad man förstår att man tänker utanför boxen. Att man är modig och tar annorlunda, unika beslut och hittar andra lösningar.

Inte många förstår det.
Inte många kommer på det.
Inte många vågar det.

Igår fick jag höra talas om en lärare, en skola som tänkte kreativt, som tänkte utifrån det unika barnets bästa och inte utifrån det som är normen, det som passar för "majoritetsbarnen". Som tänkte utanför boxen!

Föräldern till killen som går IV efter högstadiet detta läsår, för att läsa in några ämnen för att nästa år försöka börja ta sig igenom ett nationellt gymnasieprogram, berättar;

- Du vet, Malene, jag vet att min son, även om han får godkänt i de två ämnen han läser in i år på IV-programmet, kommer att få det oerhört tufft att ta sig igenom gymnasiet, med alla ämnen och alla redovisningar, läxor, specialarbeten och prov som det innebär. Jag pratade med hans lärare och berättade om vilka problem vi har med att hitta en skola som han ska kunna ta sig igenom med självkänslan i behåll. Då säger min sons lärare att han skulle kunna vänta med att ge honom godkänt i matte till i september för då kan min son få gå kvar på skolan ett år, men ändå läsa in gymnasiet, fast i sin egen takt och i liten grupp. Inget vi behöver prata högt om, sa läraren till mig, men ändå kan vi göra det för det är nog bästa lösningen för din son. Tror du att jag grät tårar, när jag lagt på luren, Malene?

- Ja, det tror jag, svarade jag mamman till pojken och så grät jag en liten skvätt också för så svårt och så enkelt kan det vara att hitta en lösning som gör att det fungerar för ett unikt barn som har svårt att följa strömmen som alla majoritetsbarn flyter mer eller mindre friktionsfritt i.

Herregud alltså, vi måste börja tänka utanför boxen. Vi måste hitta alternativa lösningar. Vi måste sluta tänka i svart och vitt!

Precis som pojkens lärare gjorde...
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

"Bakbind inte lärarna"

På GP´s ledarsida skriver man idag att lärare måste få möjlighet att ta ut stökiga elever ur klassrummet. Att man, som man gör i England måste ha mer konsekvenser att ta till i skolans värld. Läs ledaren här. Kritiken mot Bo Hejlskov Elvén skiner lite lätt igenom i artikeln. Man tror helt enkelt inte helt på vad psykologen Hejlskov predikar runt om i landet för lärare och andra människor som arbetar med människor i beroende.

Jag kan förstå att man som journalist tänker att jag som lärare vill ha redskap för att stoppa jobbiga situationer när de uppkommer i mitt klassrum. Att jag behöver konsekvenser! Men konsekvensbemötande fungerar bara på elever som klarar av att tänka, inte bara i nutid och dåtid, men framförallt i framtid. Därför är konsekvenspedagogik värdelös. De elever som vi uppfinner konsekvenserna för - klarar inte av/har inte förmåga att förstå konsekvenserna.

Konsekvensbemötande är det enklaste sättet att bedriva pedagogik på. I sin sämsta form kan man också kalla det för …

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…