Jag fick en kommentar till mitt förra inlägg som jag kände var så viktigt och bra att jag är tvungen att lägga ut den som ett eget inlägg. Det handlar om en tjej som berättar hur det är och har varit att vara annorlunda, att ha ADD. Sista meningen i texten är så fin och så riktigt. Man väljer inte att få en funktionsnedsättning i det neuropsykiatriska funktionsområdet, men man väljer att lära sig, att acceptera, att hjälpa...
Hej!
Tack för många bra tankar!!
Jag är en tjej på 15 år som för ett halvårsen fick diagonsen ADD. Och när jag gick i 2:an så fick jag diagnosen Dysleksi!
och jag går på medcin nu! Min medecin har ökat livskvaletin jätte mycket för mig! I LOVE IT!!
Mina föräldrar har hela tiden vetat att jag är unik så att säga.Jag lärde mig inte prata för änn mycket sent. Jag har haft mycket stora sömn poblem! Jag har alltid tyckt det är jätte svårt att springa hoppa och gå m.m.
Under många år har jag varit mobbad både från andra elever och för den delen lärare också. Mamma och pappa har sökt för i huved sak sömnen. Men läkaren bara skrattade åt oss!Alla lärade har bara sagt att det går över.
Men så kom en dag i 6:an så mamma och pappa tog mig till ett möte innan utreding eller vad man nu ska säga. Vi hamnade hos en person som var trött på jobbet. Och när hon sa att jag skulle utredas för ADD/ADHD så blev jag hur arg och ledsen som helst!
Så då ansåg dem att man skulle vänta till jag skulle vara moteverad...
Och jag "moteverad" nu i 8:an.
Där gick 2 år till spilo!
Och under tiden så hann jag läsa vad ända grej om ADD/ADHD på internät. Jag hann då fatta att jag hade ADD. Det var jätte jätte tufft att förstå att jag har ADD helt ensam. För då var inte bup inblandan. Så när jag satt och utredes så visste jag i primsip redan svaret!
Varje dag hör jag att man säger till varandra i klassrummet " Har du damp eller?"
Eller: han har säkert ADHD!
Varje dag jag hör detta så känns det så ett slag i magen! Det är hämskt!
Det finns JÄTTE dålig kunskap bland lärare!!!(Dock menar jag inte alla men 9 av 10 har dålig kunskap)
Kort och gott:
Jag har inte valt att ha det.
Men ni som har det omkring er har ett val att hjälpa mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
5 kommentarer:
Lilla vännen! Jag förstår dig precis. Jag har själv add och läser nu till lärare, för att öka förståelsen och hjälpa barn som befinner sig i just sådana här situationer. Mig kan du alltid höra av dig till!
Även fast man har en diagnos, är man värdefull och lyser starkt. Gör någonting av detta, använd dina styrkor! Även en svaghet kan omvändas till en styrka. Jag tycker du ska ha beröm för att du postade detta och sprider informationen vidare. Många är inte väl medvetna om vad en diagnos innebär och det finns mycket fördomar ute, just för att man ej vågar prata om det!
Fortsätt du att vara den du är! Och även om andra tycker det är jobbigt eller pinsamt, så är det för att dom är rädda. Låt ingen, INGEN tysta ner dig och den du är!
Kram
Malin
Malin.nyckelpiga@gmail.com
Heja dig, Malin som hör av dig och stöttar/berättar du också. Det behövs fler av er som har add som beskriver hur det är. Vi får alldeles för sällan höra från er och det är synd för människor förstår ju inte om vi inte berättar. Därför "salut" till er båda som berättar!
Kram
Malene
Jag vet jag aldrig kan bevisa att det var jag som skrev detta men det var jag som denna såklalade kommentaren!!
Men det var jag!
Tack så mycket för jag fick ett eget inlägg och riktigt bra kommentarer!=))
Det är många som kommenterat ditt inlägg på facebooksidor till mig. De skriver att det du skrev här är viktigt, att det är bra och att du är modig och stark som berättar. Det är jag som ska tacka. Tack!
kram
Malene
My god! Vad fint hon skrivit!
Skicka en kommentar