Fortsätt till huvudinnehåll

Om det meningslösa med principer...

- Jag har mina principer! sa en man jag träffade.

Jag pratade med honom häromdagen och han var lite upprörd över hur saker såg ut kring honom. Han hade åsikter om och tyckte till om än det ena och än det andra.

Efter ett tag såg jag hans mun röra på sig, men jag hörde inte längre vad han sa. Då tänkte jag;

"När jag växte upp fick jag med mig massor av regler och principer för hur man bör vara och hur man ska uppföra sig. Sedan jag fick barn och blev min egen person, har jag jobbat stenhårt på att göra mig av med alla principer jag blivit pålagd och framförallt, sedan ett av mina fyra barn är ett barn som inte följer normen för hur ett barn är som växer upp i Sverige, så har jag (tack och lov) fått lära mig så himla mycket och därmed omvärdera det här med principers  och principers rätt att finnas till och meningsfullheten med dem. Stackars man som har så många principer att stånga huvudet blodigt mot".

Alltså, principer, jag vet inte jag. När jag flyttade ihop med min man och därmed blev bonusmamma till två underbara barn (det insåg jag inte omedelbart får jag nog erkänna, utan det tog några år innan jag förstod det) så hade jag, bland många andra, en princip om att man äter frukost med t-shirt på och inte barbröstad. Det här drabbades min bonusson, Nils av och jag tror att han blev lite ledsen av att jag tyckte att han inte kunde sitta vid bordet utan t-shirt. Numera, när yngsta sonen i familjen är elva sitter han ofta med magen bar vid frukostbordet. Jag har insett att den principen inte var någon viktig princip egentligen nu när jag blivit äldre och klokare på en del sätt.

Så är de med de flesta principer. De är inte viktiga när man liksom tittar bortom själva principen.

Numera följer jag två levnadsregler som låter: "jag gör saker som jag mår bra av" och "jag undviker att göra saker som andra människor far illa av".

Så enkelt att följa för det mesta, faktiskt och så mycket trevligare att leva med.

Förlåt Nils för att du inte fick äta frukost utan t-shirt när du var tolv år... och Klara, du drabbades säkert av några av mina dåvarande principer så jag passar på att säga förlåt till dig också:)
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…