Fortsätt till huvudinnehåll

En upplevelse ur olika perspektiv

Jag hade ett viktigt samtal med en klok, liten pojke häromdagen. Vi pratade om den kommande skolstarten. Jag frågade hur många klasskamrater han har. Han sa att han inte var riktigt säker, för en elev kanske inte kommer.

- Ett tag kom hon inte alls och sedan kom hon någon gång då och då. Hennes mamma skickade ett mejl till vår lärare som hon läste upp för oss. Där stod det att vår klasskamrat kände sig mobbad av några i klassen, men de säger att de är jätteschyssta mot henne.

En konflikt i upplevelsen mellan en flicka som känner sig så mobbad och utanför att hon inte vill gå till skolan längre och en pojke och hans klasskamrater som upplever/tycker/säger att flickan inte alls är utanför. Så här ser det ofta ut i livet, en upplevelse tolkas/upplevs inte på samma sätt för mig som för min granne, eller för dig. När det gäller mobbning och utanförskap så skulle jag säga att det alltid ser ut så här. Hade det inte gjort det, hade upplevelsen varit den samma för alla parter i mobbningssituationen så hade inte mobbningen existerat.

Jag som stått på den andra sidan, med en dotter som var mobbad och utsatt under många år och genom många barn och ungdomar jag träffat under åren, i och med mitt arbete, med liknande upplevelser som dem min dotter har, där de andra, de som mobbar inte ser/säger sig se samma sak fick ett intressant och viktigt samtal med pojken börjar samtalet med pojken, om mobbning och olika upplevelser kringdet - där.

Det är vårt ansvar, vi vuxna att förstå och förmedla att när ett barn, en ungdom, ja även en vuxen känner sig mobbad - så är personen mobbad. Visst händer det ibland att någon överreagerar på saker och man kanske kan rycka på axlarna och säga "det där var ju inte så farligt egentligen", men alldeles för ofta rycker vi på axlarna fast vi egentligen borde reagera och agera.

Jag och den lille, kloke killen pratade om det som hänt och hur det kan se ut ur olika perspektiv. Vi pratade om hur det hade känts för killen om det var han som inte ville gå till skolan, som känt sig mobbad. Så kom killen fram till att han skulle höra av sig till sin klasskamrat och stötta henne om hon kom till skolan.

Vi börjar där så får vi se vart det leder.
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…