Fortsätt till huvudinnehåll

Faktiskt borde du som protesterar, skämmas lite grann

Jag läser i tidningarna, bland annat här, att människor som bor i områden där kommuner planerar LSS-boenden och andra typer av boenden för människor som inte kan bo i egna lägenheter ofta protesterar och försöker få boendena stoppade.

Det är egentligen inte konstigt att ni gör det, för vi människor är programmerade, sedan tidernas begynnelse, att reagera för saker vi inte känner till. Det ligger liksom i våra gener för att öka chansen för oss att överleva. Vi har med oss det sättet att reagera på, för att överleva, sedan vi bodde i grottor och jagade djur med spjut.

Men.

Vi är inte grottmänniskor längre, eller vi vill i alla fall tro det, de flesta av oss.

Egentligen är det så enkelt för oss människor att vi kan gå tillbaka till oss själva och tänka "om det var min son eller min syster som behövde hjälp i sitt boende för att hen är så funktionsnedsatt/har sådana svårigheter att hen inte kan bo själv - hur hade jag velat att man bemötte mig och hen?".

Fundera på det ett tag och sedan är liksom resten klart. Inte hade du velat att människor protesterade mot att din son eller din syster skulle få möjlighet att bo i ett boende där hen fick stöd och hjälp att klara sig så att hen fick ett drägligt liv - trots sina svårigheter på, grund av att andra människor i området oroade sig för att villorna i områden skulle gå ner i pris...?

Behandla andra människor som du själv vill bli behandlad är en enkel regel att följa i livet. Den räcker inte alltid för ibland måste man tänka vidare och "behandla andra människor som DE vill bli behadlade...", men i det här fallet räcker det faktiskt att tänka på hur du hade velat bli behandlad om det var din son, eller din syster eller rent av du själv som behövde bo på det boendet som kommunen där du bor planerar.

Skäms en stund, ta tillbaka dina protester och låt människor som behöver hjälp bo där du bor - annars är du, som Astrid Lindgren brukade säga, "bara en liten lort", eller som jag säger - en grottmänniska.
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

"Bakbind inte lärarna"

På GP´s ledarsida skriver man idag att lärare måste få möjlighet att ta ut stökiga elever ur klassrummet. Att man, som man gör i England måste ha mer konsekvenser att ta till i skolans värld. Läs ledaren här. Kritiken mot Bo Hejlskov Elvén skiner lite lätt igenom i artikeln. Man tror helt enkelt inte helt på vad psykologen Hejlskov predikar runt om i landet för lärare och andra människor som arbetar med människor i beroende.

Jag kan förstå att man som journalist tänker att jag som lärare vill ha redskap för att stoppa jobbiga situationer när de uppkommer i mitt klassrum. Att jag behöver konsekvenser! Men konsekvensbemötande fungerar bara på elever som klarar av att tänka, inte bara i nutid och dåtid, men framförallt i framtid. Därför är konsekvenspedagogik värdelös. De elever som vi uppfinner konsekvenserna för - klarar inte av/har inte förmåga att förstå konsekvenserna.

Konsekvensbemötande är det enklaste sättet att bedriva pedagogik på. I sin sämsta form kan man också kalla det för …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…