Fortsätt till huvudinnehåll

Npf - ur ditt eller någon annans perspektiv

I dagens "Nyhetsmorgon" på tv4 tog man upp adhd. Reporten intervjuade två personer. Dels Malena Ranch, som skrivit boken "Det finns alltid ett sätt - Lösningsfokus på adhd" och dels en ung mamma som finns med i boken, som lever med adhd.

Det var en bra intervju och en intresserad reporter. Ändå slås jag återigen av faktumet att det är så himla, himla svårt att förklara vad som egentligen är svårigheterna när man har svårigheter som betecknas adhd/add. När progrmledaren bad den unga mamman att förklara vad hon hade för knep för att klara vardagen så var svaret att struktur är viktigt. Programledaren bad också den unga kvinnan att berätta några knep hon har för att klara a vardagen. Då sa hon att hon har en papperskalender där hon skriver upp det som ska göras - för att kunna hålla ordning på sin vardag.

Inget fel på intervjun eller på deltagarna, som sagt. Problem blir det, istället när det hon berättar om sin vardag tolkas av de som ser på programmet. Jag menar, vem har inte svårt att vara strukturerad och vem mår inte bra av struktur? Vem behöver inte använda någon kalender - papper eller i telefonen - för att få vardagen att fungera?

Vad är liksom problemet, tänkte jag mig att många sa där de satt i morgonrocken och tittade på Nyhetsmorgon.

Jag tänkte vidare på det problemet, att om vi inte förklarar i detalj, så tolkas det vi säger utifrån lyssnarens öron och då blir adhd bara en "hittepådiagnos för människor som är mer lata än andra", under tiden jag hjälpte min artonåring att rensa i hennes rum.

Vi måste berätta mer detaljer om adhd/add/autism/aspergers för att människor ska förstå.

Som att svårigheterna med att komma upp på morgonen inte är att man är lite seg, men att det är som att bestiga Mount Everest att ta sig ur sängen när energin saknas vissa morgnar

eller

när dagen ska struktureras, för att man ska få något gjort så kanske man behöver postitlappar över hela diskbänken för att komma ihåg, eller en anslagstavla som måste märkas med olika färger för att man ska kunna minnas, eller att telefonen piper vid olika tillfällen för att man ska komma ihåg viktiga saker under dagen - och sedan missar man ändå läkarbesöket eller så kommer man för sent till skolan - fast man egentligen inte vill

eller

om strukturen som man är van vid att den ser ut ändras så faller hela dagen ihop som ett korthus så man inte får något gjort alls

eller

så att man måste ha hjälp att rensa i sitt rum fast man är arton år och namna alla saker i rummet för att minnas var de ska vara och hjälp med att lägga saker i olika låder för att man ska ha en chans att hålla ordning på sina saker och så tappar man orken så man måste gå och lägga sig efter en timme så ens mamma måste göra klart allting - för att orken rinner av en helt oförklarligt liksom.


Sådant där måste vi berätta och mycket mycket mer för att människor ska förstå att det är skillnad på att ha adhd/add/autism/asperger - och att inte ha det.

Se intervjun, som för övrigt var väldigt bra, här.

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/avsnitt/avsnitt-2013-07-08-161639
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…