lördag 24 augusti 2013

Politikerna sparkar på dem som redan ligger

Jag känner en tjej som precis i dagarna börjat gymnasiet. Hon såg fram emot att börja skolan igen. Längtade dit. Det har inte alltid varit så, eller rättare sagt; det har, så gott som, aldrig varit så. I år känner hon glädje inför skolstarten. Tjejen har diagnoser inom det neuropsykiatriska området. Hon gick inkluderad i en vanlig klass alla skolår. Under alla år i grundskolan var det en kamp för tjejen att passa in och för föräldrarna att hjälpa henne så hon orkade gå, få lärarna att förstå och få stopp på mobbningen av henne.

Förra året gick tjejen i en liten grupp, på en liten skola och läste in några grundskoleämnen. Hon gick med andra elever som också kämpat i grundskolan, som varit utanför, utsatta, vars föräldrar fört en ständig kamp för sitt barn. Plötsligt, efter tio års kamp i grundskolan, fick tjejen vänner. Hon fick stöd och hjälp, hon var inte annorlunda längre. Självkänsla och glädje började växa i henne. Tio års kamp, trots lärare som verkligen försökte hjälpa henne och så på bara någon månad ändrades allt. Tjejen behövde inte kämpa desperat, utan hopp längre. Föräldrarna kunde gå till jobbet utan oro, för första gången på tio år! I år ska hon fortsätta på skolan. Hon ska läsa i sin takt de ämnen som man gemensamt kommit fram till att hon klarar tillsammans med andra som liknar henne, som hon kan spegla sig i och finna kraft i.

Jag jobbar som lärare på en liten resursskola för elever med diagnoser här i Göteborg. Skolan har funnit i ett år och än så länge är vi en bit ifrån den perfekta skolan för elever med diagnoser, som jag hade önskat, men vi är på god väg. Jag har följt skolans elever under ett års tid. Jag kan se att deras utveckling följer utvecklingen hos tjejen jag känner. Först är de brutna, ledsna, ensamma, misstänksamma, har ont överallt när de kommer till skolan. De flesta är sköra efter många år av misslyckanden och utanförskap. Så börjar det hända grejer. Eleverna landar, de får vänner, de tillhör en grupp, de är inkluderade, de är inte undangömda i en skrubb på en stor skola. De skrattar. De är numera normen på skolan - inte de som alla tycker är konstiga. De har vänner, de behöver inte smyga längst skolväggen, av rädsla för att bli utsatta. Eleverna berättar hur de haft det och skillnaden är enorm. Inte alla elever med npf-diagnoser upplever det så här i den vanliga grundskolan, inte alla elever med npf-diagnoser behöver gå i resursskolor, men de som behöver - måste få möjligheten!

I Göteborg, Stockholm och i många andra delar av Sverige har man beslutat att dra in tilläggsbeloppen för elever som går i resursskolor. Det gör att många elever inte får gå i de skolor de så väl behöver gå i. När de allra flesta elever i Sverige under hela sommarlovet vetat vart de ska gå i skolan till hösten så har eleverna med stort behov av förförståelse och förberedelse inte ens nu när skolorna börjat - någon aning om var de ska tillbringa sitt nästa skolår. Det är bedrövligt. Det talar så tydligt om hur lite kunskap och förståelse man som politiker i Sverige har om de här barnen.

I Stockholm har man den senaste veckan startat demonstrationer för att försöka påverka politikerna. Vi behöver göra det samma i Göteborg, men inte bara Göteborg behöver göra det. Vi behöver gå samman och reagera på det här över hela landet!

Vad politikerna inte förstår, som vi måste få dem att förstå är att man skadar så många barns framtid av att inte ge dem chansen till en skolgång som är okej. Därmed förlorar inte bara individen utan också samhället enormt mycket, framförallt pengar på blivande vuxna som redan innan de vuxit upp är utstötta ur samhället. På kort sikt kanske man tror att man tjänar in pengar på att stoppa tilläggsbeloppen och tvinga tillbaka elever till sina "vanliga" skolor, men i det långa loppet förlorar man så mycket mer.

I en demokrati som värnar om alla människors lika rätt att existera och leva ett gott liv är det inte okej att sparka på människor som redan ligger ner. Låt resursskolorna fortsätta hjälpa de elever som behöver det!

Vi kommer att försöka starta demonstrationer för skolor i Göteborgsområdet, precis som man gjort i Stockholm och det är bra om fler städer reagerar! Vill du vara med och påverka? Gå in på facebook och läs på gruppen "Npf-valet 2014". Läs också debattartikel i ämnet här. Jag skrev en debattartikel i Aftonbladet som handlade om detta. Den kan du läsa här.

Dela gärna detta för att sprida informationen.

Inga kommentarer:

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...